fredag 25 december 2015

Palllfrukt

Vi tog en promenad ner till kiwiplantagen för att höra om vi kunde få köpa en låda kiwi men de hade redan skördat allt för i år, ca 50 ton. Men vi smög in mellan plantorna och lyckades hitta några kiwi som de missat. De är fortfarande lite hårda och får ligga till sig ett tag. Äpplen och päron har man ju pallat när man var barn, men det är första gången både för Lars och mig att palla kiwi.

tisdag 22 december 2015

Ved för flera år?

Det är inte bara olivträden som beskärs hårt. Även en del andra träd får sig en duvning. Och jag får en hel del ved att ta hand om.






fredag 20 november 2015

Nu förbereder vi för nästa års vinskörd


Vinplantorna, liksom resten av allt som växer i trädgården har blivit eftersatta i åratal. Nu gräver vi bort buskar och blomplantor som gjort sig alltför hemmastadda bland vinstockarna. Och vi har spänt upp ny ståltråd som vinrankorna ska bindas upp nästa år. Först ska alla rankor klippas ner första veckan i januari (men det ska tydligen vara fullmåne också) och sen ska man gulla med de nya rankor som kommer. Vi har konsulterat grannen som har massvis med vin och oliver. Problemet är att han nästan uteslutande pratar kalabresiska och kan vara lite svår att förstå. Men han är väldig hjälpsam och vi försöker hålla jämna steg med honom. Kollar in vad han gör och när o.s.v. 


Vi håller även på med att beskära olivträden men motorsågen fick ett spel och är inne på lagning så det jobbet har vilat några dagar. Men det är ju ingen brådska. Bara vi får beskurit allt innan slutet av februari så är det lugnt. Och det vet väl alla som känner oss att det inte ska vara något problem. Ta det lugnt - vad är det?? Men det är ju så kul. Vädret är fantastiskt över +20 varje dag.

Här sätter man nu sallad, lök och fänkål. Även potatis är okey att få ner i jorden nu. När den beräknas vara klar är jag dock osäker på. Men före midsommar i alla fall :)

söndag 1 november 2015

Berggrens olivolja 2015


Vi fick ihop fyra backar på det första trädet vi tog ner. Det blev 16 liter olja. Eftersom vi är noviser så köpte vi plåtdunkar som oljan tappades upp på. Det är tydligen inte det ultimata eftersom oljan som tappas inte är helt klar. Den ska stå till sig och klarna och då tappar man upp den på flaskor eller dunkar och undviker att få med det som sjunkit till botten i behållaren.

Det finns åtta stora olivträd som är i stort behov av beskärning. Vi tog så mycket vi kunde från tre av dessa utan att behöva klättra upp alltför högt i träden. Lars var den som fick agera klätterapa men det hjälpte inte så mycket för träden är så vildvuxna att grenarna växer ihop och bären svåra att fa ner. Men två backar till fylldes i alla fall.

Totalt har vi lämnat in sex backar och i andra omgången fick vi ut ca sex liter och den oljan verkar vara mycket mildare än den första omgången. Det beror nog på att vi fyllde en halv back med helt mogna oliver. Vi bestämde att vi ville ha all olja de kunde krama ur oliverna och betala för jobbet. Totalt har vi betalat 20 euro för 22 liter fin Berggrens olivolja.


Lars var i sitt esse när han väl fick fart på brasan för att elda upp resten av olivträdet som vi fällde. Han har ju alltid gillat att lunta. Och eldade gjorde han en hel dag. Olivgrenarna brann rätt okej men fikonen var svårflörtade. De är sega som bara den och det är en vit seg vätska i mitten av grenarna.

Vi har rensat rent framför huset och tre, fyra fikonträd har fått stryka på foten. Fikon växer som ogräs här och vi har fått veta att det är inget man går och handlar hos trädgårdsmästaren. De kommer upp lite varstans även där man inte vill ha dem. Vi har en massa i trädgården man ska bara spara två, tre stycken i slutändan. 

Även vid sidan om och bakom huset har det rensats lite. En mur har rasat och dragit ner jord där den inte ska vara. Och det stod lite platstunnor och andra behållare som det varit planteringar i. Bort med allt! Och några skottkärror senare så ser det hyfsat ut.



Muren ska bort senare och byggas upp igen längre ut åt höger, eller rättare mot syd. 

Nu har det regnat och blåst ordentligt här i två dagar så vi har varit in i huset och tejpat på golv och väggar i köket hur vi planerar att ha skåp mm. Vi har tur att Gaetano har tömt huset på allt som vi inte vill behålla och även alla gamla köksskåp är ute.

Å här är en liten film som maken skapat via appen Magisto:

lördag 24 oktober 2015

Olivskörd

Åh, nu händer det lite. Vi har väntat på att få alla handlingar färdiga för att kunna slutföra köpet av Grillo. Men vår kommun har haft problem med att få en teknisk person anställd. Ingen vill tydligen jobba för Joppolo kommun. Eller så är det ont om tekniskt kunniga personer. Nu har man i vilket fall tydligen fått tag på en som kan handlägga vårt ärende (men det ligger nog en hel del i högen och väntar så man vet aldrig när vårt blir klart). Därefter är det bara att vänta på fullmakten från våra söner. Vi har bestämt att de redan från början kan stå som ägare till fastigheten så slipper de hela den administrativa cirkusen när det väl bär till. (enligt sönerna först om 50 år sisådär)

Fullmakten är en historia i sig. Vi fick av vår italienska notarie ett dokument med de punkter som ska finnas med i fullmakten. Den skickade vi till en  auktoriserad översättare i Sverige och sen har den bearbetats av en av sönerna till en slutlig fullmakt. Nu ska de fyra pojkarna få sin namnteckning på den bevittnad av en Notarius publicus i Sverige och även få en s.k. Apostille stämplad på sig. Därefter ska den bevittnade fullmakten översättas till italienska och sen ska dessa två dokument till Italienska ambassaden för "legalisering". SEN kan den skickas hit till oss och vi kan använda den vid slutförandet av köpet.

Fast nu var det ju inte fullmakten jag skulle berätta om utan olivskörden som vi håller på med.
Vi har fått tillträde till trädgården där vi får härja som vi vill. Huset får vi gå in i och vi har redan börjat köra dit lite saker men vi får inte göra någon form av reparation innan köpet är klart. Det är den  nuvarande ägaren, Gaetano, som står risken om det skulle hända oss något och det vill han inte.

I fredags började vi att skörda oliver från det träd som står mitt framför huset och som vi har bestämt ska bort. Alla träd uppe vid själva huset ska bort. De skymmer utsikten och är allmänt dåliga dessutom. Det är två olivträd som ryker och i vanliga fall när man skördar oliver har man en kratta som man drar utefter grenarna så att bären ramlar ner på nätet man lagt ut under trädet. Eftersom vi ska ta bort träden så klipper eller sågar vi helt sonika av alla grenar. Det går en del oliver till spillo men det är väl smällar man får ta så här i början. Ett av träden har nu bara stammen kvar. Lars klipper och sågar och jag river ner oliverna i plastbackar. Vi har fått låna 4 backar och 2 nät av Gaetano. Igår blåste det så mycket så det var lite besvärligt att få näten att ligga där vi ville ha dem men idag har det gått bättre. Vi hade en lite annan strategi idag. Vi har fram till nu fått ihop 2,5 back och kommer nog att fylla upp alla 4 och kanske lite till. Det ligger en säck i garaget som vi kan använda om inte backarna räcker till.

När alla oliver är nere ska vi köra iväg dem till ett fratolio där de pressar oliverna och vi får olja tillbaka. Vi har inte fullt klart för oss hur betalningen sker men det verkar som om fabriken tar 20 % av oljan som betalning. Vi får väl det klart när det är så dags :)

Fortsättning följer.......
Första backen på gång

Gaetano kom och såg till oss en stund och hjälpte mig lite

Ett olivträds undergång


onsdag 14 oktober 2015

Dyrt dopp


Baia di Riaci 1 juli 2014
Jag var ute för ett riktigt äventyr i förra veckan nere vid vår strand här i Coccorino. Det gick höga vågor och inte ens Lars ville bada. Han stod bara i vattenbrynet och vågorna skvätte ner honom totalt. Efter ett tag lugnade det ner sig och jag och Gisela, en tyska som vi känner, bestämde att vi skulle våga oss på ett dopp. Jag kom i men när jag skulle upp igen så kom en stooor våg och slog ikull mig. 

Det var läskigt! Jag gillar ju inte att bada när det går vågor men de såg ut att ha lugnat ner sig betydligt när jag gick i för att bara ta ett snabbt dopp. Det är ju inte direkt djupt innan man kommer ut en bit och jag var bara ut 3-4 m från stranden och simmade in tills det var var ca 30 cm djupt och skulle ju precis resa mig upp när vågen golvade mig totalt. Bikinin var full av sand och glasögonen åkte av och ut i havet. 

Det är ju tur att man har ett par gamla i reserv, tänkte jag. När jag stod och förberedde middagen ringde det på dörren och Gisela kom med glasögonen. De hade kommit upp men nu var väldigt repade. Vi tog med glasögonen till optikern i Vibo och han sa att det inte gick att slipa utan de måste byta glas. Vi jämförde min havsslipade båge med en ny och jag insåg att det behövdes en ny båge också. Så mitt dopp gick på ca 460€. 

Hädanefter kommer jag alltid att bada utan glasögon (om det inte är stiltje förstås) även om jag riskerar att inte se varken maneter eller annan skit i vattnet. Får väl skicka ut en spejare innan jag själv kliver i. Spejare = maken 😊

fredag 11 september 2015

Tillökning i familjen

Lars har önskat sig en eller två hundar nu när vi snart ska ha trädgård. Jag har sagt att vi bör vänta tills vi har slutfört köpet och satt upp staket runt hela tomten. Men han har inte kunnat hålla sig utan har googlat på Subito.it efter doberman, rodesian ridgeback (det fanns en 4-åring som vi skulle kunna få gratis vars ägare hade skiljt sig men när vi väl hade bestämt att åka och träffa hunden så hörde de aldrig av sig) så han fortsatte att googla växelvis på Subito och Svenska kennelklubben. I går kväll hörde jag honom ringa och prata med en person om att titta på två Jack Russel ca 20 mil härifrån. Men vi fick aldrig någon svar om vilken adress det var, varken via mobil eller mejl. Så det blev inget där heller.  

Men maken är idog. I morse ringde han några samtal och till slut hörde jag honom säga att vi kommer om ca 1 1/2 timme. Det var i Tauronova ca 4 mil härifrån. Vi träffade denna lilla pigga krabat. Helt orädd och jätteglad. Så hon fick följa med oss hem. Hon låg helt lugnt i mitt knä hela vägen. 
Vi fick stanna i Rosarno för att inhandla en säng, koppel, mat och skålar samt tuggben.
Väl hemma så var det stor undersökning av alla utrymmen. 


Efter lite lek så slocknade hon i sin säng och sen gick vi en lång promenad tillsammans med våra andra fyrbenta vänner. Ibland fick hon vila i ryggsäcken eller i vår famn. Men hon var duktig och gick stora delar av vägen. Vi har nu gett henne namnet Piggelina.






Nu har Piggelina somnat i sin säng. Det har varit mycket för en 2 månaders valp att hamna hos en ny familj, åka bil, upptäcka nya omgivningar och sen gå en långpromenad tillsammans med två STORA hundar på en och samma dag.


tisdag 8 september 2015

Ett år som utlänningar!

Herregud vad fort tiden går! Nu har vi bott här nere i Coccorinello i ett år. Vad har då hänt under denna tid?


  • Vi har färdigställt all planerad renovering och bor nu i ett totalrenoverat "townhouse" mitt inne i Coccorinello. 
  • Vi har insett att det är totalt annorlunda att bo i ett hus med tjocka stenväggar. Här stannar fukten i stenen och det gäller att vädra, vädra, vädra under dagstid. Vi som varit vana vid trähus stängde alla fönster och det var inte bra. Vi upptäckte det i garderoben där det började komma lite mögel på kläderna. Snabb reaktion med rengöring av garderober och alla kläder, ställa in avfuktare i sovrummet och när allt var torrt igen så var det bara att ha garderobsdörrar öppna dagtid så att luften kunde cirkulera.
  • Stenhus är som nämnt fuktiga på vintern och vi har väl aldrig frusit så mycket som i vintras, trots att det aldrig varit minusgrader. Vi körde värme med vår luft/luft men det var inte tillräckligt (och otroligt dyrt dessutom eftersom elen här är ca tre ggr så dyr som i Sverige) så vi investerade i andra värmekällor. En liten kamin i köket i öppningen till den ursprungliga spisen och en vedspis i vardagsrummet. Den har dessutom en liten ugn som jag har testat att baka ett bröd i och man kan ställa långkok uppepå.
  • Vi har gått i kortbyxor sen i april. Och badat lika länge. Jag är ju ingen vinterbadare så för mig går gränsen vid 19-20 sådär.
  • Hur många mil har vi promenerat? I stort sett varje dag går vi ut mellan 1/2 till 1 timme. Minst en gång i veckan blir det en långpromenad på ca 2 timmar. Och här är det inte plan mark som gäller. Alla promenader har lika mycket uppför (ca 30% lutning) som nedför.
  • Vi har cyklat. Första söndagen i varje månad tar vi den långa turen. Vi cyklade idag, tisdag, för helgen var allt för varm, och räknade ut att vi har cyklat ungefär 10 mil UPPFÖR under de söndagarna. Sen har vi ju de andra cykelturerna också men de räknade vi inte in.
  • Vi har haft besök i vårt hus av en otrolig mängd människor. Svenskar, tyskar, irländare, holländare, engelsmän, en norska, två italienare som bor i Argentina, fransmän och framför allt en hel drös med italienare. Vårt lilla bord i köket som vi har som gästbok är fullklottrat med namn. 
  • Vi har varit runt lite här och var på korta "semestertrippar". Man kan väl ta semester även som pensionär? Sicilien (Bl.a Acireale, Ragusa marina, Milazzo, Ceflù, Etna, Aeoliska öarna), Apulien (Alberobello = Trulliland, med omgivningar), och i Kalabrien i övrigt.
  • Vi har varit till Sverige två gånger, först i januari för att fira David som fyllde 35, och i slutet av april körde vi från Färgelanda tillbaka hem med "Gamle Svarten", vår Harley, under 10 dagar tillsammans med två goda vänner från Kristinehamn - Claes och Suss.
  • Efter besök på flera instanser har vi äntligen alla dokument klara. Även de medicinska. Behöver vi läkare så kan vi gå till den lilla läkarstationen i Coccorinello som är öppen tre dagar i veckan. Andra tider är det Joppolo som gäller.
  • När all renovering var klar. När vi inte hade lust att bada, promenera, cykla eller vara aktiva i vår studio så har vi  faktiskt haft lite tråkigt också. Så vi började rensa rent den trappa som avslutar vår väg upp mot berget. Den har under de fyra år vi gått i den vuxit igen alldeles och var nu helt oframkomlig. Med nästa punkt i åtanke inhandlades en trimmer och vi rensade rent trappan, som egentligen är kommunens jobb, under två veckor. Våra irländska grannar som haft sitt hus sen 2002 har aldrig sett trappan i sin helhet tidigare!  
  • Vi har inlett förhandlingarna för att köpa ett nytt hus - med trädgård (förra inlägget). 
  • Sist men inte minst, på vår ettårsdag 6 september, inledde vi en ny sportaktivitet. Var sin Bic "sit-on-top" kanot.


Jag kanske har glömt något men i stort är det så här vårt första år har förlöpt.

fredag 28 augusti 2015

Bort med det gamla - in med det nya

Nä, riktigt så är det inte men....

För alla som känner oss kommer det nog inte som någon större överraskning att vi har svårt att sitta still och bara rulla tummarna. Nu är vårt hus klart, det finns inte något mer att göra här och vi vaknar på morgonen och funderar över hur vi ska fördriva dagen. Vi promenerar i stort sett varje dag allt mellan 30 minuter till 2 timmar. Sommaren har varit väldigt varm så det har varit svårt att komma igång ordentligt med cyklingen men ibland ställer vi klockan och drar iväg på en tur.

Stränderna har varit överfulla under augusti så där är vi inte mer än några gånger i veckan och då är det oftast eftermiddag som gäller. Jag har tagit fram pussel och fördrivit förmiddagarna med medan maken sitter och surfar. Ibland går vi ner i studion och pillar lite.

Men nu har vi ett nytt projekt att se fram emot. Vi köper ett nytt hus med trädgård. Jag ska berätta om hur och varför det blev just denna fastighet men har inte bestämt mig ännu för om det ska bli här i bloggen eller på min hemsida. När man läser en utdragen berättelse på bloggen så måste man ju börja från slutet och gå framåt och det kan ju vara lite jobbigt eftersom man även har andra inlägg som kanske handlar om något helt annat. 

Men det är klart om man sätter etikett på alla inlägg som handlar om det nya projektet så blir det lättare att hitta. Etiketten kommer i så fall att bli GRILLO eftersom huset ligger som enda hus på den lilla vägen som heter Contrada Grillo, Gräshoppans område 😉. Vi kommer dock att döpa det till Casa 4B. 

I vilket fall ska jag försöka beskriva allt så ingående som möjligt och ta många bilder. Jag är lite dålig på att hela tiden komma ihåg kameran men har intentionen att få dokumenterat så mycket som möjligt denna gång.

Det hus vi bor i nu kommer att säljas men helst inte innan oktober nästa år då vi har haft det i 5 år. Då slipper vi betala reavinst och priset blir lägre än om vi ska betala skatt på hela härligheten. Så om någon är intresserad av att köpa ett fullt möblerat hus där det bara är att sätta in nyckeln och börja bo ....

Solnedgång över Tyrrenska havet sedd från vår terass
 




tisdag 4 augusti 2015

Bara lite väderprat...

Har läst nu i flera veckor om regnvädren som dragit över Skandinavien och lidit med alla där uppe i Norden men nu verkar det som om de äntligen fått lite uppehåll i blötan och varmare väder.
Här nere är det skittråkigt väder (nä, jag ljuger, men man kan ju sympatisera lite med norra Europa), händer inget nytt, samma hela tiden, sol, sol och sol. +30 och uppåt, häromdagen +42º och det var inget vidare (inget ljug denna gång). Och det är fuktigt! Rena tropiken. Nattetid kör vi AC i sovrummet för att överhuvudtaget kunna sova och stänger igen dörren dit in under dagen för att hålla rummet så svalt och fritt från fukt som möjligt. När vi går ut i vardagsrummet på morgonen är det som att stiga in i en våtbastu. 
Men men jag tar hellre en dusch och byter kläder flera gånger om dagen än plaskar runt i vattenpölar. 
Hoppas och önskar att alla får en riktigt fin avslutning på sommaren.

onsdag 29 juli 2015

Fler och fler för varje dag nu

Vi har under de 4 1/2 år vi ägt huset här aldrig varit nere under högsommaren. Det är rätt lugnt här i vanliga fall men sen mitten på juli så har vi sett fler och fler öppna fönster och dörrar. Och fler lär det bli. Precis nu hörde jag att de håller på att städa grannens hus, vägg i vägg med vårt. Han kommer troligen hit i slutet av veckan för att stanna under augusti. Sen kommer husen mitt emot oss också att fyllas under några veckor då det kommer folk från Frankrike och Milano hit.

På andra sidan om vårt hus, i gränden Vico Monteporo, bor för tillfället dottern med man och barn. Sonen var här för några veckor sen. Men tyvärr kommer inte mamman, Catherina i år, för hennes man är riktigt dålig. Men dottern Marisa knackade på häromdagen. Det var den dagen det hade regnat när vi var till Vibo. Under regnskuren hade hon bakat och vi fick en paj av henne.

Man känner ju att man vill ge lite tillbaka men det är inte alltid så lätt. Fast dagen efter när vi kom tillbaka efter vår morgonpromenad låg det en påse päron på trappan. Så jag kokade helt enkelt lite marmelad av dem och tog med mig en burk till Marisa, tillsammans med det tomma pajfatet. Nu står det 1-1 i alla fall 👍

Igår frågade Pasquale, en granne som bor här året runt, om vi ville ha oliver. Men Lars lyckades avböja det med att säga att vi väldigt gärna tar emot några citroner i stället. P.s oliver och vin är inte goda, för att inte säga oätliga, kanske inte oätliga men vinet är i alla fall odrickbart, och det tar emot att slänga. Då är det bättre att tacka nej och säga att vi har både vin och oliver hemma.

Men P kom tillbaka med en påse med citroner och ett par, vad han kallade, calabresiska apelsiner. Apelsinsäsongen är ju egentligen över så jag blev lite nyfiken. Vi har inte hunnit smaka dem ännu men vi får övernattningsgäster mellan fredag och lördag och då ska jag pressa dem.

I dag kom P dessutom med en påse tomater och paprikor. Jag frågade om det var från hans "campagna" men han sa att det var från hans systers. Jag har inte förstått om det är så att hans syster bor här i byn eller inte. Jag måste fråga nästa gång jag ser honom.

Så inte nog med att vi lever billigare här nere än i Sverige, allra helst som vi nu fått beviljat SINK, alltså bara betalar 20% skatt på vår pension. Vi behöver inte köpa så mycket grönt (hyfsat mycket billigare än i Sverige och smakar så mycket mer) eftersom så många är givmilda och ger oss en hel del.
Over and out for today





söndag 19 juli 2015

Med "Gamle Svarten till Eoliska öarna


Vi har varit på en mc-tur till tre av de Eoliska öarna, Vulcano, Lipari och Salina. Vulcano, den minsta av de vi besökte, var den klart intressantaste. Det var den första vi kom till och när vi körde iland luktade det ruttet ägg. När vi väl checkat in och tog oss en promenad ner mot hamnområdet så förstod vi varför. Det var en stor gjyttjepöl där folk badade och det rök och bubblade lite här och där i den. Vi ville ju naturligtvis testa och betalade 2+1€ för detta. 1€ för att kunna använda duschen efteråt. 

När vi klev ner i detta grå vatten så var det varmt, ca 40 grader e più (eller mer). Lars råkade sätta ner foten där det kom upp kokande vatten och fick två brännblåsor under foten. Även nere i havet bubblade det lite här och där. 

Efter dusch, både vid badet och på hotellet, och sen lite förfriskning tog vi på oss vandrarkängor för att gå upp till kratern. En promenad uppför på ca 1 km som vi avverkade på 29 minuter. Man hade sagt oss att det skulle ta 1 timme eller mer - hah! Men vi höll en bra takt i förhållande till alla andra som såsade sig uppför i lavasanden. Väl uppe tog vi en öl, bröd och lite oliver som vi hade burit med oss. 

Där uppe rök det ordentligt och vi gick upp en bit till igenom svavelluktande rök som tillsammans med det savelosande badet i leran satt i i kläderna resten av semestern. Men det var en häftig upplevelse.

Om du inte kan se filmen nedan i helskärmsläge så gå in på denna länken: https://www.youtube.com/watch?v=GMALS4AIgsc&feature=youtu.be




torsdag 2 juli 2015

Änglatrumpet


Köpte en liten tanig planta i höstas som den gångna vintern har fått stryk av hagel ett flertal gånger. Men den har, trots det, så mycket livskraft. Och nu har den blommat i flera veckor och hela tiden kommer det nya knoppar. Doften på kvällen är helt underbar.

Jag antar att det är klimatet och jorden här nere som är den största orsaken. Överallt ute där folk odlar växer det så det knakar. Det gör ju att det blir så mycket roligare att pröva på att försöka själv. Men jag måste erkänna att det jag sätter i krukor, t.ex dillen, inte ville riktigt. Kanske är det för varmt. Kanske är jorden som jag köpt inte rätt för de svenska fröerna (dillfröna är köpta i Sverige).Persiljan verkar vilja ha den grova jorden som finns ute i naturen.  Men jag har peperoncino på gång och ruccolan växer hyfsat.

Det som växer i krukan bredvid änglatrumpeten är stockros. Och den är ju tvåårig så jag oroar mig inte så mycket för den ännu. Dessutom kommer ju syster Gittan hit i september och har stockrosen inte tagit sig mer innan dess får jag fråga henne till råds. Hon har grönare fingrar än jag.

onsdag 1 juli 2015

Det knackar på dörren....

....tidigt på förmiddagen och när jag öppnar står en av männen i byn där och räcker fram en plastpåse med nyskördade grönsaker - en zucchini, en gurka, ca 1 kg sockerärtor och lite basilika. Han säger att ärtorna är goda i pastan. Så har vi det här. Häromkvällen när vi var ute på en kvällspromenad så hade jag två ägg med mig hem.

Efter att ha tackat och tagit emot grönsakerna måste jag naturligtvis googla på ett recept på pasta med sockerärtor och hittar ett på recept.nu av Pablo Roberto. Det blev vår middag nu i kväll. Väldigt gott. Kommer att använda detta recept fler gånger.

Resten av ärtskidorna förvällde jag och de ligger nu i frysen för att ätas längre fram.




måndag 29 juni 2015

Limoncello och körsbärslikör

Vi har i dagarna gjort första delen av limoncello och körsbärslikör. I slutet av augusti och början av september så kanske det är dags att färdigställa likörerna med sockerlag och buteljering.

Eftersom vi bara använder skalet av citronen så blev det några flaskor lemonad av saften. Det är väldigt gott nu när det är riktigt varmt ute.

Receptet till limoncellon har jag hämtat här. På den sajten finns även receptet på lemonaden.

Receptet på körsbärslikören hittar man här.



söndag 14 juni 2015

Höns på flykt

Inga hantverkare som kommer och väcker oss på morgonen, bara de ettriga svalorna som börjar sin morgonserenad runt 3-tiden på natten. De sitter på tvättlinan och tjattrar med varandra. Lars har försökt att skrämma bort dem med slangbella och kikärtor men de kommer tillbaka hela tiden. Han har fått för sig att det är en svalhona som är nymfoman och skriker efter en hane hela nätterna. Jag vet inte om han har rätt och om den störningen kan finnas även hos fåglar :)

Nu när sommaren kommit så pysslar vi lite hemma på förmiddagarna fram till lunch. Efter maten är det en tupplur som gäller för maken och sen brukar vi åka till stranden några timmar. En dag när Lars vilade på terassen efter lunchen blev det ett herrans liv på hönorna på andra sidan vägen. Det var två, av alla de som finns här, löshundar som lyckades få upp grinden till hönshuset och jagade hönorna. De hade lyckats få tag i en men hon lyckades ta sig loss och sen var helt plötsligt alla fem hönorna utanför hönshuset och det är ju vägen utanför och bilarna har inte några 40 km/h när de kör här så vi gick ner för att försöka få fatt på hönorna och få in de i boet igen.

När vi kom ner kom en kvinna med en av dem i handen. Hon hade ett rejält grepp om vingarna på den och sen ropade hon efter ägaren (hon har svårigheter att röra sig men kom till slut ut från huset). Hönan var skadad och efter att vi räknat de som fanns inne i hönshuset visade det sig att det fattas en.
Detta var för några dagar sen och jag har inte kollat om hon kommit tillbaka eller om någon har tagit hand om henne och hon hamnat i grytan istället.

I Färgelanda var vi ute på kojakt en dag och här har vi alltså varit ute på hönsjakt.





måndag 8 juni 2015

Volontärer

Vi utför volontärarbete åt kommunen utan deras vetskap. Detta är inte för att göra oss populära utan främst av egoistiska skäl. Vi röjer den trappa som vi använder när vi ska ut på promenad. Den var för några år sen relativt gångvänlig men har under dessa fyra år mer och mer börjat likna en djungel.

Vid vår flytt hit ner packade vi med krattor, sekatör m.fl. trädgårdsverktyg och de har nu kommit till användning. Vi har nu bara drygt en dags jobb kvar sen är hela trappan röjd, nästan 50 trappsteg. Från början var Via Monteporo den väg man tog för att komma mellan byarna Coccorinello och Coccorino. Det var en s.k. åsnetrappa med långa låga steg men någon gång på 60-talet byggde man över ravinen mellan byarna och nu går huvudvägen där i stället. Och åsnetrappan byggdes samtidigt om med fler trappsteg. Det är vad jag tror i alla fall. För som trappan ser ut nu kan man inte ha gått där med någon åsna. Men människor kan nu lätt ta sig fram. För djungeln är ett minne blott.



fredag 22 maj 2015

Sista instansen avklarad till hälften.

Vi har äntligen kommit till skott och varit på Agenzia Entrate i Vibo och fått ett intyg därifrån som nu skickats till Skattemyndigheten i Sverige. Nu väntar vi bara på beskedet att de godkänner allt så att vi kan få SINK-skatt på våra pensioner. Den är på 20% och då slipper vi även det här med deklaration varje år.

Här kommer en sammanfattning av vad vi gjort:

  • 2012-04-05 skrev vi in oss i kommunen. Det innebär att vi 2017-04-05, efter fem år, 
      • kan söka medborgarskap om vi skulle vilja det.
  • 2014-11-01 räknas vi som utflyttade från Sverige
  • 2015-01-12 Begär intyg E121 från Försäkringskassan
  • 2015-02-12 Får äntligen intyget "Certificato di Residenza e Stato" från kommunen. 
      • Vi hade en rundtur fram och tillbaka ett par gånger då vi var tvungna att ha ett vigselbevis som var stämplat, vilket vårt inte var. Men de löste det på Stadskontoret i Göteborg.
  • 2015-02-27 Åker med E121 och "Certificato di Residenza e Stato" till AS Distretto i Tropea
      • där vi hade turen att stöta på en engelsktalande handläggare. Han fixar en läkare och ett sjukvårdskort gällande i Italien åt oss inom någon dag.
  • 2015-05-18 Får intyget "Attestato di residenza fiscale persone fisiche" från Italienska
      • skattemyndigheten Agenzia Entrate.
Under tiden från 2014-11-01 har vi fått papper från både Försäkringskassan och Skattemyndigheten som ska uppgifter om allt möjligt men främst om vi verkligen har flyttat och inte har någon anknytning till Sverige annat än släkten. Vi får ju inte ha någon fast egendom kvar om vi ska kunna begära SINK om jag förstått allt rätt. Och inte vistas i Sverige annat än kortare tider (mindre än 6 månader). 

tisdag 7 april 2015

Det blommar för fullt överallt

Passade på att plocka en bukett vårblommor under gårdagens promenad.


tisdag 31 mars 2015

Ska f-n frysa nästa vinter.

Det här med att flytta ner till södern för att vi vill ha det varmare blev inte riktigt som vi tänkt. Ett stenhus med näsan en meter tjocka vägar som drar åt sig all fukt som finns är fruktansvärt rått om man inte värmer upp det ordentligt så att luften blir torr. Torr luft upplevs ju som varmare än en fuktig. Vi har denna vinter upptäckt att det är en otrolig skillnad att bo i ett stenhus mot ett trähus som vi hade i Sverige.

Fram till nu har vi värmt upp med gasol och luftvärmepump men vi slänger ut våra gasolkaminer inför nästa vinter. Nu har vi investerat i tre (3) stycken vedkaminer i stället. Och en massa ved. Och bautapellets (ser ut som en vedklabb).

Veden skulle levererats denna vecka men vi åkte och hämtade den själva i stället. Vi har ju som jag skrev i förra inlägget en liten lastbil och i den packade vi in ca 11 små IKEA-kassar (fast de var inte från IKEA utan köpta på Spar i Vibo) och vi körde två gånger (= 22 kassar) så nu har vi ved så vi nog ska klara oss nästa vinter utan att behöva frysa. Vi delade upp jobbet emellan oss. Jag sorterade ut rätt längd (de ska vara max 30 men helst bara runt drygt 20 cm) och kastade ner från det släp veden låg på. Lars högg isär de i mindre bitar. Jag packade in allt i kassar och lastade in i bilen. När bilen var full drog vi hem och lossade lasten för att sen åka tillbaka och göra om proceduren. Nu återstår bara att betala. Säljaren var inte hemma men han vet ju var vi bor. Han är en av de bröder som sålt huset till oss :)



En kamin med en liten ugn ska stå i vardagsrummet och en liten kamin har vi ställt på bottenvåningen. 

Vår första kamin har vi redan tagit i besittning. Det är en liten insats till den gamla öppna vedspisen i köket. Det är i den vi eldar de där stora pelletsbitarna. Och det är så skönt att slippa köra varken luft-luft eller gasol. En skön värme från kaminen istället för surret och väsandet. Och att slippa betala till Enel (motsvarande Vattenfall) är ju bara det en extra glädje. Elen här kostar strax under 3 skr/kWh. 
Lars monterar skorstensrör.

Vi har beställt en plåt så vi kan bygga för resten av öppningen in mot köket. Vi har satt in rostfria rör och tätat igen mot resten av den gamla ursprungliga skorstensöppningen (eller vad det nu kallas). Sen ska vi fylla upp resterande utrymme bakom insatsen med tegelstenar. Så när vi väl stänger för framsidan mot köket så kommer väl den gamla skorstensstocken att fungera mer som en kakelugn (hoppas vi i alla fall). ;D

måndag 30 mars 2015

Nya upplevelser hela tiden...

Vi bestämde oss för att ta en liten semester från pensionärslivet och cykla runt lite i Apulien och bokade in oss i ett trullihus, i Alberobello, för 5 nätter mellan 22-27 mars. Vi vet ju att påsken är en tid när det börjar komma turister och vi ville vara där innan allt drog igång med en massa människor.

Sagt och gjort. Lars monterade ner cyklarna och vi packade in dem i vår lilla C3 och drog iväg efter att först ha målat golvet i vardagsrummet. Jag skulle samtidigt ha målat insidan av ytterdörren men det regnade en del så den får vänta till en annat tillfälle. Vi kom iväg runt 10-tiden på förmiddagen och allt gick bra ca 10 mil. Alltså 1/4 del av sträckan. Då hände något som inte fick hända.

Vi har ju en Citroën C3 Pluriel (C3 Pluriel = transformer car- kan bli allt från en "vanlig" kupé till kabriolett och en liten lastbil). Nu blev den nästan en kabriolett när vi inte ville det. Oopps! Taket började fladdra betänkligt och vi började se himlen utan att vi själva bestämt oss för det. Och himlen såg oroväckande svart ut. Nu körde vi dessutom på en motorväg och det är inget vidare att hålla en hög hastighet med ett halvöppet tak när det dessutom är en temperatur ute som inte är anpassad för kabriolettkörning. Hastigheten sjönk ner till ca 40 km/h och vi körde i det yttersta fältet där man inte ska köra egentligen. Emellanåt fick vi stanna för att försöka stänga till taket och efter tre stopp tog vi och band fast det. Det kom en servicebil som stannade och frågade om vi behövde hjälp och de hade en rulle packtejp som vi använde för att stänga igen glipan mellan vindrutan och taket. Sen fick vi tag på silvertejp på en bensinstation och kunde fortsätta i mer normalt tempo fram till vårt mål.
Vi hade i alla fall den turen att regnet inte kom innan vi fått tejpat igen glipan och kunde köra utan att bli blöta.



Vi anlände till ett regnigt Alberobello vid 17-tiden och kunde inte köra ända fram till vårt boende utan fick gå och bära allt i omgångar ca 50-60 meter in i en liten gränd.

Under våra dagar i Apulien blev inte cyklarna använda något alls då det regnade nästan hela tiden. Vi åkte runt och promenerade lite i några närliggande orter. Vi åkte till IKEA i Bari där vi inhandlade två stycken fåtöljer och lite annat smått och gott som alltid hamnar i en kundvagn inne på IKEA.

Torsdag den 26 vaknade vi till ett hyfsat väder med växlande molnighet och bestämde oss för att åka hemåt igen. Nu hade vi ju köpt två fåtöljer som förutom våra cyklar och kläder och skor skulle med tillbaka till Coccorinello. Vår lilla C3:a är helt fantastisk på att sluka packning - eller så är det vi som är experter på att packa :)

En av lådorna packade vi in i en pressening och la på taket! Det eliminerade risken för att taket skulle blåsa av igen och vi kunde faktiskt hålla ett snitt på 90 km/h hem. Och det var upphåll i stort sett hela tiden. Några små droppar på något ställe bara.


Dagen efter, fredag då vi egentligen skulle åka hem, så regnade det hela dagen. Så vårt beslut att åka hem på torsdagen var helt riktigt. Dessutom var jag så glad att hamna i egen säng för den vi sov i under "semestern" var stenhård.

Borta bra men hemma bäst!

Idag har vi varit till en Citroënverkstad i Vibo och fått ett ungefärligt pris på lagning av taket och ska åka dit på tisdag efter påsk. Vi blir dessutom utan bil i 4 dagar. Lite besvärligt är det när kollektivtrafiken dessutom är nästan obefintlig. Men vi har fixat skjuts tillbaka från Vibo på tisdag. Hur det går när vi ska hämta hem bilen igen är fortfarande en öppen fråga. Men det löser sig det också. Vi har ju cyklar och kan ta oss till Vibo den vägen om det skulle skita sig med att få någon som kör oss dit.

måndag 16 mars 2015

Bara en länk denna gång....

Inlägget hittar du via denna länk:

Största tavlan jag gjort

/babban

onsdag 4 mars 2015

Frågan om uppehållstillstånd är löst……

För tre år sen, 4 maj 2012, gick vi till kommunen för att ansöka om ett italiensk ID-kort, d’identita och blev samtidigt inskrivna i kommunen och fick med oss ett intyg på det - Attestazione Di Iscrizione Anagrafica Di Cttadino Dell’Unione Europea.

Detta papper ger oss rätt att vistas i Italien. Men det är inget permanent uppehållstillstånd. Det kan vi ansöka om först efter att ha vistats här i 5 år. Eftersom det redan gått tre år nu sen första inskrivningen så har vi bara två år kvar innan vi kan ansökan om permanent tillstånd. Jag antar att det även är då vi kan ansökan om medborgarskap etc - om vi vill. Men när vi väl fått ett uppehållstillstånd så får vi skaffa ett nytt d’identita som ersätter det svenska passet. Det passar (haha) ju väldigt bra i tiden eftersom Lars pass går ut 2017.
Problem ett är alltså löst. Kvarstår Italiens motsvarighet till skattemyndigheten och försäkringskassan. 
FK:s motsvarighet här heter Azienda Sanitaria (AS) och när vi väl hittat rätt kontor så gick det väldigt smidigt. Men det började med att jag googlade på Azienda Sanitaria och hittade sjukhuset i Vibo. Men det var ju inte rätt. Det förstod vi nästan direkt när vi kom dit. Men man kan ju aldrig veta i förväg hur administrationen är organiserad. I vilket fall så fick vi göra en ny sökning, jag via Google och Lars gick via konsulatet. Nu hittade jag ASL, Azienda Sanitaria Locali, och vi antog att det var olika lokalkontor. Enligt Google, Pagina bianche m.fl sajter så skulle det finnas ett i Joppolo. Det så lite mystiskt ut på kartans street view men (satellitbilden kan ju vara några år) men vi tog oss till Joppolo och sökte upp platsen. Om det nu hade funnits ett kontor där så var det i alla fall stängt sen länge! Innan vi åkte tillbaka hem gick vi in på Bar by the road och tog en kaffe. Vi passade på att fråga barägaren om ASL och han sa att det var i Nicotera. Men det är bara öppet på förmiddagarna, sa han. Så vi åkte hem igen med oförrättat ärende den dagen. 
Nu hade ju jag sett på nätet att det även finns et ASL i Spilinga som ligger närmare oss än Nicotera och vi åkte dit morgonen därpå. Mannen på kontoret där talade inte engelska men förstod vårt ärende och skickade oss vidare - till NICOTERA! Okey, in i bilen igen, kör igenom Coccorino och Joppolo och ner till Nicotera. Väl där letade vi upp den adress som fanns på internet. Även där fick vi tji - det fanns inget kontor på den adressen. Däremot låg ju sjukhuset alldeles i närheten så vi knallade in till receptionen och jodå, damen där hänvisade oss till tredje våningen.
Vi kom in i ett stort rum där det satt en kvinna vid ett litet skrivbord och bredvid henne en man vid ett annat skrivbord och en man som stod och lutade sig mot fönsterbänken och såg ut att ha all tid i världen. Hela rummet stank rök eftersom skrivbordsmannen rökte hela tiden.

I vilket fall, vi hade tur att den sysslolöse mannen vid fönstret kunde hyfsad engelska och tolkade vårt ärende till kvinnan. Men hon missuppfattade ändå en del. Hon undrade varför vi hade pension. Vad för sjukdomar vi hade etc. Men vi fick förklarat att vi inte var sjuka utan hade gått i pension pga ålder. Det vart lite diskussioner i alla fall och till slut sa vår tolk att det var bättre att vi åkte till AS i Tropea. Vi fick ett namn på en man som vi skulle fråga efter där.
Sagt och gjort. Morgonen efter, fredag den 27 februari, tog vi oss alltså norrut till Tropea i stället för söderut och fick kontakt med rätt person. Detta besök var snabbt avklarat. De märktes tydligt att han visste vad det handlade om och dessutom pratade han utmärkt engelska. Han tog hand om intyget E121 från FK och bad oss återkomma på tisdag.
Vår handläggare på AS Distretto 8 i Tropea.
(han har godkänt att jag publicerar bilden)
Igår, tisdag, åkte vi till Tropea och fick ett intyg som vi ska ha med oss om vi behöver söka läkare. Och hon finns i Coccorino alldeles bredvid apoteket. Inte alla dagar men ett par dagar i veckan under några timmar. 
Sen var det EU-kortet, det där lilla blå, som vi får från FK när vi ska ut i Europa och resa. Vårt gäller ju inte längre men vi får inget nytt från Italien utan det ska komma från Sverige. Nu kan vi inte beställa det själva via nätet men jag har en kontakt på FK i Visby och hon har meddelat att så fort de får tillbaka intyg E121 från Italien så kommer de att utfärda ett nytt EU-kort till oss. Tänk så lätt allt kan gå om man bara har rätt kontakter!
Och dessutom har vår handläggare på AS i Tropea lovat försöka få tag i en kontakt som kan engelska på Azienda Enntrate i Vibo (skattemyndigheten). Han ska maila oss ett namn och rätt adress så vi slipper köra runt och leta från kontor till kontor. Återstår alltså ett besök hos ytterligare en myndighet. 

När allt är klart ska jag försöka göra en kort sammanfattning för den som kanske i framtiden vill bosätta sig i Italien och vilka papper man behöver från Sverige och vilka instanser man ska besöka här.
En bra länk där man kan få fram en hel del information är: http://www.understandingitaly.com/living.html

torsdag 19 februari 2015

Har hittat en ny favvobutik :)







Innan vi flyttade hit ner googlade jag på konstnärsbutiker i Vibo Valentia men kunde inte hitta någon. Däremot massa onlinebutiker. Vi ska måla en stor tavla i matsalen tillsammans och hade tänkt att limma upp någon form av reparationsväv och grunda den med gesso. Vi fick rådet att åka till en butik som ligger ca 2 mil härifrån mot Vibo som heter Casa del Colore. Och idag blev jag så lycklig när jag upptäckte att de har massvis med konstnärsmaterial där. Och dessutom till lägre priser än i Svedala.

Vi köpte en bomullsduk på rulle och klister för att limma den på väggen. Så nu återstår att bestämma hur stor tavlan ska bli, skissa motivet och sen börja måla. Sen ska vi beställa en ram från vår finsnickare här i byn. Bild kommer när vi är klara, vilket kan dröja, för vädret börjar bli bättre och vi planerar nu en cykelsemester i Puglia i slutet av mars. Och sen ska vi åka till Sverige någon gång i slutet av april eller början av maj för att hämta ner mc:n och jag behöver även förnya mitt pass.

Vi har målat om huset nu när vädret har stabiliserat sig. Det är fortfarande kallt i vinden och skuggan men mitt på dan så är det helt underbart i solen. Här kommer lite bilder på hur huset såg ut när vi köpte det i april 2011 och hur det ser ut idag.

April 2011

April 2011


December 2012. Här ha vi bytt jalusier och garageport samt fått en ny dörr tillverkad i stål, fast smeden som tillverkade den fick direktivet att vända den åt andra hållet men det blev fel i alla fall :)

Februari 2015. Nu har vi bestämt oss för att måla om huset. För detta införskaffades en stege på 6,65 m. Det är tur att vi har en bil som kan bli både cabriolet och lastbil :)


Här är maken igång med första strykningen.
Både första och andra strykningen klar. Vi hade tänkt vitt men det blev för vitt!!
Det blev en vända till till färgbutiken. Vi ville ha en färg som var lite "ojämn" (läs: med liv i) och det tycker vi att vi har lyckats med. Nu känner vi oss nöjda med resultatet. Och färgen är levande eftersom den ändrar sig beroende av ljuset ute. Mycket intressant. 

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...