måndag 6 oktober 2014

Skippar mässan....

Söndagarna har blivit vår cykeldag. Det är då det är lugnast på vägarna. Och sen har vi väl valt vägar där det är lite mindre trafik än på genomfartslederna.

Vi bor på ca 300 m höjd över havet och har ca 400 m till upp till Monte Poro som är som en platå ovanför oss.

För tre söndagar sen gjorde vi vår första cykeltur dit upp. Vi var ute tidigt men det var varmt så vi hade laddat upp med isvatten i våra Camelbak och flaskan som sitter på cykelramen. Nu var det väl inte den bästa vägen vi valde för vi fick gå nästan hela vägen upp. 4 km och en lutning på 25-30 grader där det är som värst. När vi kom upp var i alla fall jag helt slut men nu var det ju mer human väg att cykla på. Vi stannade till på en nyöppnad restaurang "Il Brigante" för att få en andningspaus och köpte en flaska vatten. Lars frågade om de hade några oliver och vi fick ut ett fat (vi stod på utsidan i skuggan för att fläkta av oss lite). Sen beställde maken en kopp kaffe och när vi skulle betala kostade det 1 € och det var för vattnet. Det andra ville de inte ha betalt för. Det var unga killar som städade inför lunchöppningen och de var jättetrevliga.

Vi fortsatte vår cykelfärd uppe på platån och ut till "stora" vägen (vägen mellan Coccorino och Vibo Valentia). Sen var det nedför genom Spilinga (där de gör 'nduja) och en del uppför igen innan vi kom hem. En tur på 25 km. Vi bestämde att försöka ta oss upp till Monte Poro max en gång i månaden. Kanske vi till slut orkar cykla 2 av de 4 första kilometrarna.

Andra söndagen hade vi bestämt oss för att det skulle bli en snällare runda. Det blev det men jag har aldrig märkt att det är uppför för oss de första 2,5 km när vi ska in till Ricadi eller Tropea. Sega 2,5 km med svagt motlut hela vägen. Sen ner i Ricadi och vidare ner till Lampazzone. Där hamnade vi till slut i en återvändsgränd och fick ta oss tillbaka till Ricadi och sen hemåt.

I går så blev det Joppolo som var målet. Det är 4,5 km och mest nedför. Alltså uppför hem. Vi har gjort den turen tidigare och då orkade jag inte cykla hela vägen upp. Men skam den som ger sig. Det gäller att träna upp flåset och benmusklerna. När vi väl var framme i Joppolo bestämde vi oss för att fortsätta en liten bit till och såg en skylt med Vibo Valentia. Vi förstod att den gick upp mot Monte Poro men vi kunde ju vända om det blev för jobbigt. Nu var det inte lika varmt igår som för två veckor sen och utefter denna vägen fanns det en massa vattenhål. Och då menar jag inte barer utan naturligt vatten som kommer från berget. Vi hade ju inte tänkt oss någon längre tur så vi hade inte tagit så mycket vatten med oss men nu fyllde vi upp fullt både i ryggsäcken och flaskan. Det var lägsta växel (vi har 24) som gällde och varje km så stannade vi och vilade en stund. Vid några tillfällen gick vi några hundra meter sen upp på cykeln igen.

Joppolo ligger längre ner mot havet än Coccorino och innan vi var uppe i Caroniti som ligger uppe på  Monte Poro så hade vi klättrat ca 550 meter och tillryggalagt 7 km. Uppför hela tiden. Men det var en lättare klättring än den vi gjorde första gången. Så vi har redan bestämt oss för att göra om den turen. Fast inte ta den väg vi tog ner från berget. Det var samma som vi försökte oss på första gången och jag fick bromsa mig ner större delen av den. Det var inget vidare.

Vi tog ett brake, även denna gång på Il Brigante. Eftersom det var lunchtid så hörde vi oss för om det gick att få in en foccaccia men de hade inte pizzaungen igång. Däremot fick vi en korg med pinfärskt bröd och en flaska vatten. Denna gången ville de inte ha betalt över huvud taget (!!!) men vi gav dem 2 €. Vi vill ju gärna ha detta som vårt "vattenhål" och det går ju inte om de ska stå för fiolerna.

Nästa söndag blir det en snällare tur igen. Men snart är det dags för en ny utmaning upp på Monte Poro.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...