onsdag 29 juli 2015

Fler och fler för varje dag nu

Vi har under de 4 1/2 år vi ägt huset här aldrig varit nere under högsommaren. Det är rätt lugnt här i vanliga fall men sen mitten på juli så har vi sett fler och fler öppna fönster och dörrar. Och fler lär det bli. Precis nu hörde jag att de håller på att städa grannens hus, vägg i vägg med vårt. Han kommer troligen hit i slutet av veckan för att stanna under augusti. Sen kommer husen mitt emot oss också att fyllas under några veckor då det kommer folk från Frankrike och Milano hit.

På andra sidan om vårt hus, i gränden Vico Monteporo, bor för tillfället dottern med man och barn. Sonen var här för några veckor sen. Men tyvärr kommer inte mamman, Catherina i år, för hennes man är riktigt dålig. Men dottern Marisa knackade på häromdagen. Det var den dagen det hade regnat när vi var till Vibo. Under regnskuren hade hon bakat och vi fick en paj av henne.

Man känner ju att man vill ge lite tillbaka men det är inte alltid så lätt. Fast dagen efter när vi kom tillbaka efter vår morgonpromenad låg det en påse päron på trappan. Så jag kokade helt enkelt lite marmelad av dem och tog med mig en burk till Marisa, tillsammans med det tomma pajfatet. Nu står det 1-1 i alla fall 👍

Igår frågade Pasquale, en granne som bor här året runt, om vi ville ha oliver. Men Lars lyckades avböja det med att säga att vi väldigt gärna tar emot några citroner i stället. P.s oliver och vin är inte goda, för att inte säga oätliga, kanske inte oätliga men vinet är i alla fall odrickbart, och det tar emot att slänga. Då är det bättre att tacka nej och säga att vi har både vin och oliver hemma.

Men P kom tillbaka med en påse med citroner och ett par, vad han kallade, calabresiska apelsiner. Apelsinsäsongen är ju egentligen över så jag blev lite nyfiken. Vi har inte hunnit smaka dem ännu men vi får övernattningsgäster mellan fredag och lördag och då ska jag pressa dem.

I dag kom P dessutom med en påse tomater och paprikor. Jag frågade om det var från hans "campagna" men han sa att det var från hans systers. Jag har inte förstått om det är så att hans syster bor här i byn eller inte. Jag måste fråga nästa gång jag ser honom.

Så inte nog med att vi lever billigare här nere än i Sverige, allra helst som vi nu fått beviljat SINK, alltså bara betalar 20% skatt på vår pension. Vi behöver inte köpa så mycket grönt (hyfsat mycket billigare än i Sverige och smakar så mycket mer) eftersom så många är givmilda och ger oss en hel del.
Over and out for today





söndag 19 juli 2015

Med "Gamle Svarten till Eoliska öarna


Vi har varit på en mc-tur till tre av de Eoliska öarna, Vulcano, Lipari och Salina. Vulcano, den minsta av de vi besökte, var den klart intressantaste. Det var den första vi kom till och när vi körde iland luktade det ruttet ägg. När vi väl checkat in och tog oss en promenad ner mot hamnområdet så förstod vi varför. Det var en stor gjyttjepöl där folk badade och det rök och bubblade lite här och där i den. Vi ville ju naturligtvis testa och betalade 2+1€ för detta. 1€ för att kunna använda duschen efteråt. 

När vi klev ner i detta grå vatten så var det varmt, ca 40 grader e più (eller mer). Lars råkade sätta ner foten där det kom upp kokande vatten och fick två brännblåsor under foten. Även nere i havet bubblade det lite här och där. 

Efter dusch, både vid badet och på hotellet, och sen lite förfriskning tog vi på oss vandrarkängor för att gå upp till kratern. En promenad uppför på ca 1 km som vi avverkade på 29 minuter. Man hade sagt oss att det skulle ta 1 timme eller mer - hah! Men vi höll en bra takt i förhållande till alla andra som såsade sig uppför i lavasanden. Väl uppe tog vi en öl, bröd och lite oliver som vi hade burit med oss. 

Där uppe rök det ordentligt och vi gick upp en bit till igenom svavelluktande rök som tillsammans med det savelosande badet i leran satt i i kläderna resten av semestern. Men det var en häftig upplevelse.

Om du inte kan se filmen nedan i helskärmsläge så gå in på denna länken: https://www.youtube.com/watch?v=GMALS4AIgsc&feature=youtu.be




torsdag 2 juli 2015

Änglatrumpet


Köpte en liten tanig planta i höstas som den gångna vintern har fått stryk av hagel ett flertal gånger. Men den har, trots det, så mycket livskraft. Och nu har den blommat i flera veckor och hela tiden kommer det nya knoppar. Doften på kvällen är helt underbar.

Jag antar att det är klimatet och jorden här nere som är den största orsaken. Överallt ute där folk odlar växer det så det knakar. Det gör ju att det blir så mycket roligare att pröva på att försöka själv. Men jag måste erkänna att det jag sätter i krukor, t.ex dillen, inte ville riktigt. Kanske är det för varmt. Kanske är jorden som jag köpt inte rätt för de svenska fröerna (dillfröna är köpta i Sverige).Persiljan verkar vilja ha den grova jorden som finns ute i naturen.  Men jag har peperoncino på gång och ruccolan växer hyfsat.

Det som växer i krukan bredvid änglatrumpeten är stockros. Och den är ju tvåårig så jag oroar mig inte så mycket för den ännu. Dessutom kommer ju syster Gittan hit i september och har stockrosen inte tagit sig mer innan dess får jag fråga henne till råds. Hon har grönare fingrar än jag.

onsdag 1 juli 2015

Det knackar på dörren....

....tidigt på förmiddagen och när jag öppnar står en av männen i byn där och räcker fram en plastpåse med nyskördade grönsaker - en zucchini, en gurka, ca 1 kg sockerärtor och lite basilika. Han säger att ärtorna är goda i pastan. Så har vi det här. Häromkvällen när vi var ute på en kvällspromenad så hade jag två ägg med mig hem.

Efter att ha tackat och tagit emot grönsakerna måste jag naturligtvis googla på ett recept på pasta med sockerärtor och hittar ett på recept.nu av Pablo Roberto. Det blev vår middag nu i kväll. Väldigt gott. Kommer att använda detta recept fler gånger.

Resten av ärtskidorna förvällde jag och de ligger nu i frysen för att ätas längre fram.




LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...