tisdag 31 mars 2015

Ska f-n frysa nästa vinter.

Det här med att flytta ner till södern för att vi vill ha det varmare blev inte riktigt som vi tänkt. Ett stenhus med näsan en meter tjocka vägar som drar åt sig all fukt som finns är fruktansvärt rått om man inte värmer upp det ordentligt så att luften blir torr. Torr luft upplevs ju som varmare än en fuktig. Vi har denna vinter upptäckt att det är en otrolig skillnad att bo i ett stenhus mot ett trähus som vi hade i Sverige.

Fram till nu har vi värmt upp med gasol och luftvärmepump men vi slänger ut våra gasolkaminer inför nästa vinter. Nu har vi investerat i tre (3) stycken vedkaminer i stället. Och en massa ved. Och bautapellets (ser ut som en vedklabb).

Veden skulle levererats denna vecka men vi åkte och hämtade den själva i stället. Vi har ju som jag skrev i förra inlägget en liten lastbil och i den packade vi in ca 11 små IKEA-kassar (fast de var inte från IKEA utan köpta på Spar i Vibo) och vi körde två gånger (= 22 kassar) så nu har vi ved så vi nog ska klara oss nästa vinter utan att behöva frysa. Vi delade upp jobbet emellan oss. Jag sorterade ut rätt längd (de ska vara max 30 men helst bara runt drygt 20 cm) och kastade ner från det släp veden låg på. Lars högg isär de i mindre bitar. Jag packade in allt i kassar och lastade in i bilen. När bilen var full drog vi hem och lossade lasten för att sen åka tillbaka och göra om proceduren. Nu återstår bara att betala. Säljaren var inte hemma men han vet ju var vi bor. Han är en av de bröder som sålt huset till oss :)



En kamin med en liten ugn ska stå i vardagsrummet och en liten kamin har vi ställt på bottenvåningen. 

Vår första kamin har vi redan tagit i besittning. Det är en liten insats till den gamla öppna vedspisen i köket. Det är i den vi eldar de där stora pelletsbitarna. Och det är så skönt att slippa köra varken luft-luft eller gasol. En skön värme från kaminen istället för surret och väsandet. Och att slippa betala till Enel (motsvarande Vattenfall) är ju bara det en extra glädje. Elen här kostar strax under 3 skr/kWh. 
Lars monterar skorstensrör.

Vi har beställt en plåt så vi kan bygga för resten av öppningen in mot köket. Vi har satt in rostfria rör och tätat igen mot resten av den gamla ursprungliga skorstensöppningen (eller vad det nu kallas). Sen ska vi fylla upp resterande utrymme bakom insatsen med tegelstenar. Så när vi väl stänger för framsidan mot köket så kommer väl den gamla skorstensstocken att fungera mer som en kakelugn (hoppas vi i alla fall). ;D

måndag 30 mars 2015

Nya upplevelser hela tiden...

Vi bestämde oss för att ta en liten semester från pensionärslivet och cykla runt lite i Apulien och bokade in oss i ett trullihus, i Alberobello, för 5 nätter mellan 22-27 mars. Vi vet ju att påsken är en tid när det börjar komma turister och vi ville vara där innan allt drog igång med en massa människor.

Sagt och gjort. Lars monterade ner cyklarna och vi packade in dem i vår lilla C3 och drog iväg efter att först ha målat golvet i vardagsrummet. Jag skulle samtidigt ha målat insidan av ytterdörren men det regnade en del så den får vänta till en annat tillfälle. Vi kom iväg runt 10-tiden på förmiddagen och allt gick bra ca 10 mil. Alltså 1/4 del av sträckan. Då hände något som inte fick hända.

Vi har ju en Citroën C3 Pluriel (C3 Pluriel = transformer car- kan bli allt från en "vanlig" kupé till kabriolett och en liten lastbil). Nu blev den nästan en kabriolett när vi inte ville det. Oopps! Taket började fladdra betänkligt och vi började se himlen utan att vi själva bestämt oss för det. Och himlen såg oroväckande svart ut. Nu körde vi dessutom på en motorväg och det är inget vidare att hålla en hög hastighet med ett halvöppet tak när det dessutom är en temperatur ute som inte är anpassad för kabriolettkörning. Hastigheten sjönk ner till ca 40 km/h och vi körde i det yttersta fältet där man inte ska köra egentligen. Emellanåt fick vi stanna för att försöka stänga till taket och efter tre stopp tog vi och band fast det. Det kom en servicebil som stannade och frågade om vi behövde hjälp och de hade en rulle packtejp som vi använde för att stänga igen glipan mellan vindrutan och taket. Sen fick vi tag på silvertejp på en bensinstation och kunde fortsätta i mer normalt tempo fram till vårt mål.
Vi hade i alla fall den turen att regnet inte kom innan vi fått tejpat igen glipan och kunde köra utan att bli blöta.



Vi anlände till ett regnigt Alberobello vid 17-tiden och kunde inte köra ända fram till vårt boende utan fick gå och bära allt i omgångar ca 50-60 meter in i en liten gränd.

Under våra dagar i Apulien blev inte cyklarna använda något alls då det regnade nästan hela tiden. Vi åkte runt och promenerade lite i några närliggande orter. Vi åkte till IKEA i Bari där vi inhandlade två stycken fåtöljer och lite annat smått och gott som alltid hamnar i en kundvagn inne på IKEA.

Torsdag den 26 vaknade vi till ett hyfsat väder med växlande molnighet och bestämde oss för att åka hemåt igen. Nu hade vi ju köpt två fåtöljer som förutom våra cyklar och kläder och skor skulle med tillbaka till Coccorinello. Vår lilla C3:a är helt fantastisk på att sluka packning - eller så är det vi som är experter på att packa :)

En av lådorna packade vi in i en pressening och la på taket! Det eliminerade risken för att taket skulle blåsa av igen och vi kunde faktiskt hålla ett snitt på 90 km/h hem. Och det var upphåll i stort sett hela tiden. Några små droppar på något ställe bara.


Dagen efter, fredag då vi egentligen skulle åka hem, så regnade det hela dagen. Så vårt beslut att åka hem på torsdagen var helt riktigt. Dessutom var jag så glad att hamna i egen säng för den vi sov i under "semestern" var stenhård.

Borta bra men hemma bäst!

Idag har vi varit till en Citroënverkstad i Vibo och fått ett ungefärligt pris på lagning av taket och ska åka dit på tisdag efter påsk. Vi blir dessutom utan bil i 4 dagar. Lite besvärligt är det när kollektivtrafiken dessutom är nästan obefintlig. Men vi har fixat skjuts tillbaka från Vibo på tisdag. Hur det går när vi ska hämta hem bilen igen är fortfarande en öppen fråga. Men det löser sig det också. Vi har ju cyklar och kan ta oss till Vibo den vägen om det skulle skita sig med att få någon som kör oss dit.

måndag 16 mars 2015

Bara en länk denna gång....

Inlägget hittar du via denna länk:

Största tavlan jag gjort

/babban

onsdag 4 mars 2015

Frågan om uppehållstillstånd är löst……

För tre år sen, 4 maj 2012, gick vi till kommunen för att ansöka om ett italiensk ID-kort, d’identita och blev samtidigt inskrivna i kommunen och fick med oss ett intyg på det - Attestazione Di Iscrizione Anagrafica Di Cttadino Dell’Unione Europea.

Detta papper ger oss rätt att vistas i Italien. Men det är inget permanent uppehållstillstånd. Det kan vi ansöka om först efter att ha vistats här i 5 år. Eftersom det redan gått tre år nu sen första inskrivningen så har vi bara två år kvar innan vi kan ansökan om permanent tillstånd. Jag antar att det även är då vi kan ansökan om medborgarskap etc - om vi vill. Men när vi väl fått ett uppehållstillstånd så får vi skaffa ett nytt d’identita som ersätter det svenska passet. Det passar (haha) ju väldigt bra i tiden eftersom Lars pass går ut 2017.
Problem ett är alltså löst. Kvarstår Italiens motsvarighet till skattemyndigheten och försäkringskassan. 
FK:s motsvarighet här heter Azienda Sanitaria (AS) och när vi väl hittat rätt kontor så gick det väldigt smidigt. Men det började med att jag googlade på Azienda Sanitaria och hittade sjukhuset i Vibo. Men det var ju inte rätt. Det förstod vi nästan direkt när vi kom dit. Men man kan ju aldrig veta i förväg hur administrationen är organiserad. I vilket fall så fick vi göra en ny sökning, jag via Google och Lars gick via konsulatet. Nu hittade jag ASL, Azienda Sanitaria Locali, och vi antog att det var olika lokalkontor. Enligt Google, Pagina bianche m.fl sajter så skulle det finnas ett i Joppolo. Det så lite mystiskt ut på kartans street view men (satellitbilden kan ju vara några år) men vi tog oss till Joppolo och sökte upp platsen. Om det nu hade funnits ett kontor där så var det i alla fall stängt sen länge! Innan vi åkte tillbaka hem gick vi in på Bar by the road och tog en kaffe. Vi passade på att fråga barägaren om ASL och han sa att det var i Nicotera. Men det är bara öppet på förmiddagarna, sa han. Så vi åkte hem igen med oförrättat ärende den dagen. 
Nu hade ju jag sett på nätet att det även finns et ASL i Spilinga som ligger närmare oss än Nicotera och vi åkte dit morgonen därpå. Mannen på kontoret där talade inte engelska men förstod vårt ärende och skickade oss vidare - till NICOTERA! Okey, in i bilen igen, kör igenom Coccorino och Joppolo och ner till Nicotera. Väl där letade vi upp den adress som fanns på internet. Även där fick vi tji - det fanns inget kontor på den adressen. Däremot låg ju sjukhuset alldeles i närheten så vi knallade in till receptionen och jodå, damen där hänvisade oss till tredje våningen.
Vi kom in i ett stort rum där det satt en kvinna vid ett litet skrivbord och bredvid henne en man vid ett annat skrivbord och en man som stod och lutade sig mot fönsterbänken och såg ut att ha all tid i världen. Hela rummet stank rök eftersom skrivbordsmannen rökte hela tiden.

I vilket fall, vi hade tur att den sysslolöse mannen vid fönstret kunde hyfsad engelska och tolkade vårt ärende till kvinnan. Men hon missuppfattade ändå en del. Hon undrade varför vi hade pension. Vad för sjukdomar vi hade etc. Men vi fick förklarat att vi inte var sjuka utan hade gått i pension pga ålder. Det vart lite diskussioner i alla fall och till slut sa vår tolk att det var bättre att vi åkte till AS i Tropea. Vi fick ett namn på en man som vi skulle fråga efter där.
Sagt och gjort. Morgonen efter, fredag den 27 februari, tog vi oss alltså norrut till Tropea i stället för söderut och fick kontakt med rätt person. Detta besök var snabbt avklarat. De märktes tydligt att han visste vad det handlade om och dessutom pratade han utmärkt engelska. Han tog hand om intyget E121 från FK och bad oss återkomma på tisdag.
Vår handläggare på AS Distretto 8 i Tropea.
(han har godkänt att jag publicerar bilden)
Igår, tisdag, åkte vi till Tropea och fick ett intyg som vi ska ha med oss om vi behöver söka läkare. Och hon finns i Coccorino alldeles bredvid apoteket. Inte alla dagar men ett par dagar i veckan under några timmar. 
Sen var det EU-kortet, det där lilla blå, som vi får från FK när vi ska ut i Europa och resa. Vårt gäller ju inte längre men vi får inget nytt från Italien utan det ska komma från Sverige. Nu kan vi inte beställa det själva via nätet men jag har en kontakt på FK i Visby och hon har meddelat att så fort de får tillbaka intyg E121 från Italien så kommer de att utfärda ett nytt EU-kort till oss. Tänk så lätt allt kan gå om man bara har rätt kontakter!
Och dessutom har vår handläggare på AS i Tropea lovat försöka få tag i en kontakt som kan engelska på Azienda Enntrate i Vibo (skattemyndigheten). Han ska maila oss ett namn och rätt adress så vi slipper köra runt och leta från kontor till kontor. Återstår alltså ett besök hos ytterligare en myndighet. 

När allt är klart ska jag försöka göra en kort sammanfattning för den som kanske i framtiden vill bosätta sig i Italien och vilka papper man behöver från Sverige och vilka instanser man ska besöka här.
En bra länk där man kan få fram en hel del information är: http://www.understandingitaly.com/living.html

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...