torsdag 30 oktober 2014

Hagelskur

Igår vid lunchtid ropade maken till mig att komma upp på terassen och det var ett skådespel att se ett regnväder dra fram över havet. Jag tog tyvärr inget foto av det men man kunde se var vattnet från molnet träffade vattnet och faktiskt nästan höra det också. Ca en timme senare fick vi en liten skur över oss också. Men det var ingenting mot det som kom under sena kvällen. Det blixtrade och dundrade och vid ett tillfälle skakade hela huset och strömmen gick.

Eftersom vi har vårt sovrum under terassen hör vi väldigt väl när det regnar men det här var ingen vanligt regn. Det lät som hagel. Och i morse när vi tittade ut så låg det kvar lite i en av krukorna. Och änglatrumpeten tyckte inte om den behandlingen den fick utan ser nu ut som om en svärm med gräshoppor har förlustat sig på den. 

Jag sitter inkapslad i köket nu på förmiddagen för vi har byggarna här som ska byta ut balkongdörrarna. Idag är de i matsalen. Vi försöker begränsa dammspridningen och har avgränsat ett område med plast och plast för dörröppningen in till vardagsrummet (det står på tur i morgon) och hängt ett duschdraperi för dörröppningen in till köket. Lars är med hela tiden för de är lite röjiga, det ska gå så fort. Vi har ju nytt tak i matsalen och de lyckades nästan köra upp en metallbalk från den gamla dörrkarmen i taket. Lars han hejda dem i tid och det blev bara ett litet, litet märke som vi kan peta upp lite vit färg på.

Under början av veckan har de hållit på med att demontera garageporten och mura en portal och snart är allt klart därnere. Dörrarna där är helglasade och nu återstår att sätta upp en grind för att förhindra inbrott när vi inte är hemma. Det verkar inte vara någon större brottslighet här nere men man ska ju vara försiktig och det är ju tillfället som gör tjuven sägs det. Och har vi ett galler för dörrarna så är det ju bra mycket svårare att ta sig in. 

Lars följer hela arbetet med sin iPad och jag kommer att göra ett urval och lägga upp bilder här när allt är klart.

söndag 26 oktober 2014

Motionsdag

Söndag och cykeldag men bara tur och retur till Joppolo idag. Men jag är så nöjd att jag orkade cykla hela vägen hem. Det är ju uppför i drygt 3 km.

Eftermiddagen tog vi en promenad och den blev lite längre än vi tänkt. Vi gick upp en bit på berget och hittade en ny väg som vi följde och efter uppför, uppför och uppför hamnade vi till slut uppe på Monte Poro. Sen bar det som tur var ner igen men det var minst lika kämpigt då det är ca 30% lutning på stora delar av vägen. Ca 7 km och drygt 2 timmar.

På väg ner var jag tvungen att ta en bild på alla cyklamen som blommar nu. I Sverige är det ju fina vitsippsbackar på våren och här nere är det cyklamen som växer helt vilt i stora sjok. Inga blad syns, bara blommorna.
Lite dålig kvalité men jag tror att man får en bra uppfattning ändå av hur det ser ut i naturen.

söndag 19 oktober 2014

Svenskar på vår terass

Söndag och cykeltur på morgonen. Fast idag var det inte så lång tur. Vi cyklade genom Spilinga och upp till akvedukten, ca 7 km uppför i stort sett hela tiden. Men det var ju nedför hem och vi stannade till hos Antonino, vilket vi sagt att vi egentligen bör undvika. Antonino ville som vanligt ge oss lite från sitt "campagna" men eftersom vi cyklade skulle han och sonen Serafino komma om en timme med leverans till Casa C. Jag fick i alla fall avstyrt att han skulle ta med sig mer olja. Antonino's olivolja är fantastiskt god och vi använder den till sallad och på bröd. Till matlagning tar jag den bara i nödfall, tycker det är slöseri att steka i så fin olja. Det är inte det att vi inte vill prata med A men så fort vi stannar så vill han alltid ge oss något. Och vi har ju inte så mycket vi kan ge tillbaka.

A frågade om vi skulle åka till Sverige över jul men jag sa att min syster kommer hit. Henne kommer han ihåg och nämnde boken som hon gett honom som tack för "den godaste olja hon någonsin smakat". Det ni!

A och son kom kl halv tolv och hade med sig en låda med granatäpplen, citroner och mandariner. Alla citrusfrukterna ligger nu den fina skålen som vi fick av Arne och Kerstin. Och A fick med sig två små flaskor av Svenska nubbar, en Skåne Akvavit och en Norrland något. Så idag löste Lars det på ett bra sätt.

Efter lunch och vila tog vi bilen till Capo Vaticano. Vi tittade på den fantastiska utsikten och sen gick vi ner till baren och tog lite att dricka. Där hörde vi svenska röster och började prata med ett par som är från Borås. Vi bjöd hem dem och har nu suttit på vår terass och berättat vår historia om vi hur vi hamnade här. Många goa skratt blev det och lite (men bara lite) smårunda under fötterna var vi två kvinnor nog eftersom vi delade på en halvfull Cinzano Rosé. Gubbsen fick nöja sig med alkoholfri läsk.

Nu börjar det skymma och jag ser röken stiga från Stromboli. Himlen är vackert melerad i solnedgången. Strax ska jag gå ner och fixa färdigt maten. Lars ska få sin älsklingsrätt i kväll. Plommonspäckad fläskkarré. Jag är ju såsälskare och det brukar det inte vara så mycket av nu mer men ikväll så blir det att frossa i sås och potatis till köttet.
Tjillevipp!

måndag 13 oktober 2014

För 25 år sen...

.. så kom maken hem från arbetsresa i Dakka, Bangladesh. Med sig hade han då ett tyg till en sari. Då jag inte har hittat någon användning för tyget har det blivit liggande. Men nu har det blivit ett par gardiner som hänger i matsalen. Tyget är otroligt fint i orange med guldtråd i och har verkligen hamnat rätt enligt vårt tycke. Det är svårt att fota och få en bra bild eftersom det är motljus ut mot fönstret. Det är märkligt vad mycket det gör för ett rum att få upp lite tyg runt ljusinsläppet. Nu ser vi fram mot de nya dörrarna som snart kommer att vara på plats. Vi var till Carmelo som tillverkar dem idag i ett annat ärende och fick se att han har påbörjat alla tre dörrarna som vi ska byta ut.

måndag 6 oktober 2014

Skippar mässan....

Söndagarna har blivit vår cykeldag. Det är då det är lugnast på vägarna. Och sen har vi väl valt vägar där det är lite mindre trafik än på genomfartslederna.

Vi bor på ca 300 m höjd över havet och har ca 400 m till upp till Monte Poro som är som en platå ovanför oss.

För tre söndagar sen gjorde vi vår första cykeltur dit upp. Vi var ute tidigt men det var varmt så vi hade laddat upp med isvatten i våra Camelbak och flaskan som sitter på cykelramen. Nu var det väl inte den bästa vägen vi valde för vi fick gå nästan hela vägen upp. 4 km och en lutning på 25-30 grader där det är som värst. När vi kom upp var i alla fall jag helt slut men nu var det ju mer human väg att cykla på. Vi stannade till på en nyöppnad restaurang "Il Brigante" för att få en andningspaus och köpte en flaska vatten. Lars frågade om de hade några oliver och vi fick ut ett fat (vi stod på utsidan i skuggan för att fläkta av oss lite). Sen beställde maken en kopp kaffe och när vi skulle betala kostade det 1 € och det var för vattnet. Det andra ville de inte ha betalt för. Det var unga killar som städade inför lunchöppningen och de var jättetrevliga.

Vi fortsatte vår cykelfärd uppe på platån och ut till "stora" vägen (vägen mellan Coccorino och Vibo Valentia). Sen var det nedför genom Spilinga (där de gör 'nduja) och en del uppför igen innan vi kom hem. En tur på 25 km. Vi bestämde att försöka ta oss upp till Monte Poro max en gång i månaden. Kanske vi till slut orkar cykla 2 av de 4 första kilometrarna.

Andra söndagen hade vi bestämt oss för att det skulle bli en snällare runda. Det blev det men jag har aldrig märkt att det är uppför för oss de första 2,5 km när vi ska in till Ricadi eller Tropea. Sega 2,5 km med svagt motlut hela vägen. Sen ner i Ricadi och vidare ner till Lampazzone. Där hamnade vi till slut i en återvändsgränd och fick ta oss tillbaka till Ricadi och sen hemåt.

I går så blev det Joppolo som var målet. Det är 4,5 km och mest nedför. Alltså uppför hem. Vi har gjort den turen tidigare och då orkade jag inte cykla hela vägen upp. Men skam den som ger sig. Det gäller att träna upp flåset och benmusklerna. När vi väl var framme i Joppolo bestämde vi oss för att fortsätta en liten bit till och såg en skylt med Vibo Valentia. Vi förstod att den gick upp mot Monte Poro men vi kunde ju vända om det blev för jobbigt. Nu var det inte lika varmt igår som för två veckor sen och utefter denna vägen fanns det en massa vattenhål. Och då menar jag inte barer utan naturligt vatten som kommer från berget. Vi hade ju inte tänkt oss någon längre tur så vi hade inte tagit så mycket vatten med oss men nu fyllde vi upp fullt både i ryggsäcken och flaskan. Det var lägsta växel (vi har 24) som gällde och varje km så stannade vi och vilade en stund. Vid några tillfällen gick vi några hundra meter sen upp på cykeln igen.

Joppolo ligger längre ner mot havet än Coccorino och innan vi var uppe i Caroniti som ligger uppe på  Monte Poro så hade vi klättrat ca 550 meter och tillryggalagt 7 km. Uppför hela tiden. Men det var en lättare klättring än den vi gjorde första gången. Så vi har redan bestämt oss för att göra om den turen. Fast inte ta den väg vi tog ner från berget. Det var samma som vi försökte oss på första gången och jag fick bromsa mig ner större delen av den. Det var inget vidare.

Vi tog ett brake, även denna gång på Il Brigante. Eftersom det var lunchtid så hörde vi oss för om det gick att få in en foccaccia men de hade inte pizzaungen igång. Däremot fick vi en korg med pinfärskt bröd och en flaska vatten. Denna gången ville de inte ha betalt över huvud taget (!!!) men vi gav dem 2 €. Vi vill ju gärna ha detta som vårt "vattenhål" och det går ju inte om de ska stå för fiolerna.

Nästa söndag blir det en snällare tur igen. Men snart är det dags för en ny utmaning upp på Monte Poro.



fredag 3 oktober 2014

Hallå världen! :)

Äntligen har vi fått uppkoppling och även om den är urusel så har vi i alla fall möjlighet att hålla lite kontakt med vårt gamla liv. I somras fick vi höra att ett företag skulle satsa en hel del pengar på Calabrien och sätta upp mobilmaster för runt 40 miljoner euro och bl a ska det bli en nere i Capo Vaticano, vilket skulle göra att vi får i stort sett direktkontakt med masten eftersom vi kan sätta en antenn på terassen och har fri sikt till Capo. 

Detta skulle skett med början i juli men vi har ännu inte sett till någon mast och killen i affären som berättade det (de säljer både möbler, kök, tv-apparater, paraboler och master i butiken) sa att nu vet han inte längre. Vi åkte ner till Tropea i stället och fyllde på en månad på vårt mobila internetkort och vi får ta det därifrån en månad i taget. Fast kontakten med nätet svajar betydligt och det är lite frustrerande för oss som är vana vid att det går relativt fort och i samma takt hela tiden. Men detta är södra Italien och vi kan inte vänta oss annat. Och vi är ju pensionärer, men till skillnad mot svenska pensionärer som har så himla bråttom med att hinna med allt innan de dör, så tar vi det med ro och fyller våra dagar med lite reparationer på huset, promenader, cykelturer, läsning och så stranden förstås. Vi kan fortfarande bada i ett varmt hav, runt 25 grader. Men det märks att hösten är på ingående då kvällarna och nätterna börjat bli svalare.

Vi har beställt två nya dörrar till våra balkonger och de ska väl komma nu i slutet på månaden och sätta in dem. Det är behov av det innan vintern för de vi har nu har en glipa på mellan 2-5 cm där det drar in. De nya dörrarna blir dessutom högre än de gamla då vi tar bort jalusierna och ska ha luckor i stället. Det blir samtidigt mer ljus in i rummen. Och utanför dörrarna ska de sätta in myggnät som vi kan dra för när vi har öppet. Myggorna här nere är för dj-a. Lars är den som har mest ont av dem. Myggen är små, storlek mellan en svensk mygga och ett knott, men deras gift är inte vi vana vid. Och man hör de nästan inte alls heller. 

Denna veckan har jag varje förmiddag målat lite på vår grind. Och nu är den äntligen färdig - tror jag. Blad och girlander är klara men kanske att det blir någon ändring på pippin - det återstår att se. 

Lars har jobbat med vår trappa. Varje steg är en stor granitsten men under årens lopp har det även tillkommit cement och färg som han nu har fått bort och i stället lagt in lite mosaik i form av stenar från stranden, lite glasmosaik och bitar av samma klinker som ligger på entrégolvet.

Idag skippade vi stranden och tog en promenad i stället. Vi tog med oss två flaskor med isvatten. Jag brukar frysa in en halvlitersflaska med ca 1/3 vatten och sen fylla på upp till full när vi går ut eller tar med till stranden. Nu gick vi ner en väg som helt hux flux tog slut efter en kilometer och ca  200 m ner mot vattnet. Det var bara att vända och gå upp igen. 

Vi stannade och pratade med en av våra grannar och han visade oss sin trädgård. Man tror inte det är sant att det gömmer sig så stora områden bakom varje hus utefter vägen. Vi fick lite frukt och några citroner (stora som små meloner) av honom och minst hundra myggbett på köpet. Nu kliar det något helt fantastiskt nere vid anklarna men det är bara att härda ut. Det går över om någon vecka :)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...