Det händer en del......

.... men eftersom vårt internet svajar så har jag tappat intresset för att skriva något. Vi har beställt en parabol där vi ska få både internet och TV (! första TV på jag vet inte hur många år..) men det går långsamt, inte bara med att få hem parabolen. Vi har idag en uppkoppling via Vodafone där vi betalar 20€ för 7 GB under en månad. Har ni som bor i Sverige, där man betalar för hastighet och inte för mängden man nyttjar, någon aning om hur snabbt man surfar upp 7 GB? Jag kan bara tala om att den säcken är snart tömd. Vi brukar redan efter 14 dagar lägga in ytterligare 20€ men om vi har otur får vi vänta fram till dess våra redan betalda 30 dagar (en månad alltså) tagit slut innan vi kan nyttja de ytterligare 7 GB vi betalat för vilket då kan bli en vecka upp till fjorton dagar utan någon uppkoppling alls. Låter detta invecklat? Kan bara tala om att det är det! Detta är alltså en av orsakerna till att det blir lite si och så med inläggen.

Men...

Det händer en hel del i huset. Vi själva håller på i studion (det som tidigare var ett garage) och byggarna har lagt på ny yta på gaveln mot havet. De har hackat bort den gamla cementen och lagt på en armeringsmatta och ny cement. Nu ska det bara målas och det ska vår granne som är målare få göra.

Vi stängde igen ingångarna som var på baksidan huset och byggde två badrum där i stället. Fram till vi hade bestämt oss för hur den fasaden skulle se ut har det bara varit en ren cementyta. Nu håller byggarna på att isolera och stensätta fasaden som de gjorde med husen förr. Det blir väldigt fint. Visar bild längre fram.

Lars har arbetat med vår ytterdörrr. Han har satt på plåt och nitar och nu ska han isolera den och klä den med trä på insidan. Då slipper vi draget som vi har idag. Dörren ska målas i svart hammarlack. Han får beröm från alla som ser den och det är förståeligt för den är häftig och vi har inte sett något liknande här nere.

Vi har även fått upp min keramikskapelse, den som varken är fågel eller fisk, på takåsen. En av byggarna trodde att det var en krokodil (croccodillo). Då döpte Lars den till Crocconello (i och med att vi bor i Coccorinello). 

Allt för denna gång.

Målat och monterat

En panoramabild över vårt vardagsrum. Vi har fortfarande golvet kvar att måla men det får ske framåt våren. Då kommer det att målas och sen åker vi bort några dagar under tiden det torkar. Vi kan visserligen sova i gästrummet på första våning  men jag tror inte vi vill ligga i den lukt som ett nymålat golv avger. Att vakna till huvudvärk flera dagar är inte kul. Roligare att besöka några vänner under tiden i stället :)

 

Vi var till Sicilien på en långweekend förra helgen och passade på att åka in till IKEA i Catania innan vi tog färjan över till fastlandet igen. Vi skulle ha ett skåp till matsalen och stod och dividerade med två olika försäljare, båda talade hyfsad engelska, om vilka dörrar vi ville ha. De fanns inte och de fanns inte men de fanns. Så vi beställde dem som fanns och fick vår lista, betalade och gick till utlämningen. Men de dörrarna fanns inte där. Men de lovade att leverera dem hem till dörren helt gratis eftersom vi varit så bestämda med att köpa ett par som skulle finnas och som vi kunde ta med direkt. Nu står skåpet där och vi har varit och hämtat en marmorskiva som vi lagt ovanpå.

Det är snyggt som det är utan dörrar men vi har upptäckt att så fort vi har balkongdörrarna öppna så kommer det in små små bruna partiklar som ständigt rör sig i luften ute. Och att hålla på och damma porslin nästan varje dag har jag ingen lust till.

Gardinerna som är uppsatta är en historia för sig. Jag har för mig att jag skrev om det men kan inte hitta något inlägg så jag får väl ta det nu. (kommentar 28/11: har hittat inlägget :) För 25 år sen...)

För 25 år sen kom maken hem efter en arbetsresa till Bangladesh och hade med sig ett tyg till en sari som han tyckte jag skulle sy något snyggt av. Nu blev det inte så och tyget har blivit liggande i alla år. Eftersom det är ett tunt sidentyg i orange med guldtrådar i är det ju lite speciellt och ska man sy ett plagg av det så gäller det att verkligen tänka till. Eftersom väggen är orange så passade det att använda tyget till ett par gardiner i stället. Och resultatet är fantastiskt fint. Det var lite nervigt att mäta ut eftersom det skulle räcka helt precis, det fanns ingen plats för felräkning. Och jag har fått sy in blyband i botten för att få dem att hänga snyggt. Tyvärr är det svårt att fånga resultatet på bild då det blir motljus men den som är riktigt nyfiken får väl boka en biljett och komma ner och hälsa på för att få se resultatet "in real live".
Tjillivipp.

Hagelskur

Igår vid lunchtid ropade maken till mig att komma upp på terassen och det var ett skådespel att se ett regnväder dra fram över havet. Jag tog tyvärr inget foto av det men man kunde se var vattnet från molnet träffade vattnet och faktiskt nästan höra det också. Ca en timme senare fick vi en liten skur över oss också. Men det var ingenting mot det som kom under sena kvällen. Det blixtrade och dundrade och vid ett tillfälle skakade hela huset och strömmen gick.

Eftersom vi har vårt sovrum under terassen hör vi väldigt väl när det regnar men det här var ingen vanligt regn. Det lät som hagel. Och i morse när vi tittade ut så låg det kvar lite i en av krukorna. Och änglatrumpeten tyckte inte om den behandlingen den fick utan ser nu ut som om en svärm med gräshoppor har förlustat sig på den. 

Jag sitter inkapslad i köket nu på förmiddagen för vi har byggarna här som ska byta ut balkongdörrarna. Idag är de i matsalen. Vi försöker begränsa dammspridningen och har avgränsat ett område med plast och plast för dörröppningen in till vardagsrummet (det står på tur i morgon) och hängt ett duschdraperi för dörröppningen in till köket. Lars är med hela tiden för de är lite röjiga, det ska gå så fort. Vi har ju nytt tak i matsalen och de lyckades nästan köra upp en metallbalk från den gamla dörrkarmen i taket. Lars han hejda dem i tid och det blev bara ett litet, litet märke som vi kan peta upp lite vit färg på.

Under början av veckan har de hållit på med att demontera garageporten och mura en portal och snart är allt klart därnere. Dörrarna där är helglasade och nu återstår att sätta upp en grind för att förhindra inbrott när vi inte är hemma. Det verkar inte vara någon större brottslighet här nere men man ska ju vara försiktig och det är ju tillfället som gör tjuven sägs det. Och har vi ett galler för dörrarna så är det ju bra mycket svårare att ta sig in. 

Lars följer hela arbetet med sin iPad och jag kommer att göra ett urval och lägga upp bilder här när allt är klart.

Motionsdag

Söndag och cykeldag men bara tur och retur till Joppolo idag. Men jag är så nöjd att jag orkade cykla hela vägen hem. Det är ju uppför i drygt 3 km.

Eftermiddagen tog vi en promenad och den blev lite längre än vi tänkt. Vi gick upp en bit på berget och hittade en ny väg som vi följde och efter uppför, uppför och uppför hamnade vi till slut uppe på Monte Poro. Sen bar det som tur var ner igen men det var minst lika kämpigt då det är ca 30% lutning på stora delar av vägen. Ca 7 km och drygt 2 timmar.

På väg ner var jag tvungen att ta en bild på alla cyklamen som blommar nu. I Sverige är det ju fina vitsippsbackar på våren och här nere är det cyklamen som växer helt vilt i stora sjok. Inga blad syns, bara blommorna.

Lite dålig kvalité men jag tror att man får en bra uppfattning ändå av hur det ser ut i naturen.

Svenskar på vår terass

Söndag och cykeltur på morgonen. Fast idag var det inte så lång tur. Vi cyklade genom Spilinga och upp till akvedukten, ca 7 km uppför i stort sett hela tiden. Men det var ju nedför hem och vi stannade till hos Antonino, vilket vi sagt att vi egentligen bör undvika. Antonino ville som vanligt ge oss lite från sitt "campagna" men eftersom vi cyklade skulle han och sonen Serafino komma om en timme med leverans till Casa C. Jag fick i alla fall avstyrt att han skulle ta med sig mer olja. Antonino's olivolja är fantastiskt god och vi använder den till sallad och på bröd. Till matlagning tar jag den bara i nödfall, tycker det är slöseri att steka i så fin olja. Det är inte det att vi inte vill prata med A men så fort vi stannar så vill han alltid ge oss något. Och vi har ju inte så mycket vi kan ge tillbaka.

A frågade om vi skulle åka till Sverige över jul men jag sa att min syster kommer hit. Henne kommer han ihåg och nämnde boken som hon gett honom som tack för "den godaste olja hon någonsin smakat". Det ni!

A och son kom kl halv tolv och hade med sig en låda med granatäpplen, citroner och mandariner. Alla citrusfrukterna ligger nu den fina skålen som vi fick av Arne och Kerstin. Och A fick med sig två små flaskor av Svenska nubbar, en Skåne Akvavit och en Norrland något. Så idag löste Lars det på ett bra sätt.

Efter lunch och vila tog vi bilen till Capo Vaticano. Vi tittade på den fantastiska utsikten och sen gick vi ner till baren och tog lite att dricka. Där hörde vi svenska röster och började prata med ett par som är från Borås. Vi bjöd hem dem och har nu suttit på vår terass och berättat vår historia om vi hur vi hamnade här. Många goa skratt blev det och lite (men bara lite) smårunda under fötterna var vi två kvinnor nog eftersom vi delade på en halvfull Cinzano Rosé. Gubbsen fick nöja sig med alkoholfri läsk.

Nu börjar det skymma och jag ser röken stiga från Stromboli. Himlen är vackert melerad i solnedgången. Strax ska jag gå ner och fixa färdigt maten. Lars ska få sin älsklingsrätt i kväll. Plommonspäckad fläskkarré. Jag är ju såsälskare och det brukar det inte vara så mycket av nu mer men ikväll så blir det att frossa i sås och potatis till köttet.
Tjillevipp!

För 25 år sen...

.. så kom maken hem från arbetsresa i Dakka, Bangladesh. Med sig hade han då ett tyg till en sari. Då jag inte har hittat någon användning för tyget har det blivit liggande. Men nu har det blivit ett par gardiner som hänger i matsalen. Tyget är otroligt fint i orange med guldtråd i och har verkligen hamnat rätt enligt vårt tycke. Det är svårt att fota och få en bra bild eftersom det är motljus ut mot fönstret. Det är märkligt vad mycket det gör för ett rum att få upp lite tyg runt ljusinsläppet. Nu ser vi fram mot de nya dörrarna som snart kommer att vara på plats. Vi var till Carmelo som tillverkar dem idag i ett annat ärende och fick se att han har påbörjat alla tre dörrarna som vi ska byta ut.

Skippar mässan....

Söndagarna har blivit vår cykeldag. Det är då det är lugnast på vägarna. Och sen har vi väl valt vägar där det är lite mindre trafik än på genomfartslederna.

Vi bor på ca 300 m höjd över havet och har ca 400 m till upp till Monte Poro som är som en platå ovanför oss.

För tre söndagar sen gjorde vi vår första cykeltur dit upp. Vi var ute tidigt men det var varmt så vi hade laddat upp med isvatten i våra Camelbak och flaskan som sitter på cykelramen. Nu var det väl inte den bästa vägen vi valde för vi fick gå nästan hela vägen upp. 4 km och en lutning på 25-30 grader där det är som värst. När vi kom upp var i alla fall jag helt slut men nu var det ju mer human väg att cykla på. Vi stannade till på en nyöppnad restaurang "Il Brigante" för att få en andningspaus och köpte en flaska vatten. Lars frågade om de hade några oliver och vi fick ut ett fat (vi stod på utsidan i skuggan för att fläkta av oss lite). Sen beställde maken en kopp kaffe och när vi skulle betala kostade det 1 € och det var för vattnet. Det andra ville de inte ha betalt för. Det var unga killar som städade inför lunchöppningen och de var jättetrevliga.

Vi fortsatte vår cykelfärd uppe på platån och ut till "stora" vägen (vägen mellan Coccorino och Vibo Valentia). Sen var det nedför genom Spilinga (där de gör 'nduja) och en del uppför igen innan vi kom hem. En tur på 25 km. Vi bestämde att försöka ta oss upp till Monte Poro max en gång i månaden. Kanske vi till slut orkar cykla 2 av de 4 första kilometrarna.

Andra söndagen hade vi bestämt oss för att det skulle bli en snällare runda. Det blev det men jag har aldrig märkt att det är uppför för oss de första 2,5 km när vi ska in till Ricadi eller Tropea. Sega 2,5 km med svagt motlut hela vägen. Sen ner i Ricadi och vidare ner till Lampazzone. Där hamnade vi till slut i en återvändsgränd och fick ta oss tillbaka till Ricadi och sen hemåt.

I går så blev det Joppolo som var målet. Det är 4,5 km och mest nedför. Alltså uppför hem. Vi har gjort den turen tidigare och då orkade jag inte cykla hela vägen upp. Men skam den som ger sig. Det gäller att träna upp flåset och benmusklerna. När vi väl var framme i Joppolo bestämde vi oss för att fortsätta en liten bit till och såg en skylt med Vibo Valentia. Vi förstod att den gick upp mot Monte Poro men vi kunde ju vända om det blev för jobbigt. Nu var det inte lika varmt igår som för två veckor sen och utefter denna vägen fanns det en massa vattenhål. Och då menar jag inte barer utan naturligt vatten som kommer från berget. Vi hade ju inte tänkt oss någon längre tur så vi hade inte tagit så mycket vatten med oss men nu fyllde vi upp fullt både i ryggsäcken och flaskan. Det var lägsta växel (vi har 24) som gällde och varje km så stannade vi och vilade en stund. Vid några tillfällen gick vi några hundra meter sen upp på cykeln igen.

Joppolo ligger längre ner mot havet än Coccorino och innan vi var uppe i Caroniti som ligger uppe på  Monte Poro så hade vi klättrat ca 550 meter och tillryggalagt 7 km. Uppför hela tiden. Men det var en lättare klättring än den vi gjorde första gången. Så vi har redan bestämt oss för att göra om den turen. Fast inte ta den väg vi tog ner från berget. Det var samma som vi försökte oss på första gången och jag fick bromsa mig ner större delen av den. Det var inget vidare.

Vi tog ett brake, även denna gång på Il Brigante. Eftersom det var lunchtid så hörde vi oss för om det gick att få in en foccaccia men de hade inte pizzaungen igång. Däremot fick vi en korg med pinfärskt bröd och en flaska vatten. Denna gången ville de inte ha betalt över huvud taget (!!!) men vi gav dem 2 €. Vi vill ju gärna ha detta som vårt "vattenhål" och det går ju inte om de ska stå för fiolerna.

Nästa söndag blir det en snällare tur igen. Men snart är det dags för en ny utmaning upp på Monte Poro.

Hallå världen! :)

Äntligen har vi fått uppkoppling och även om den är urusel så har vi i alla fall möjlighet att hålla lite kontakt med vårt gamla liv. I somras fick vi höra att ett företag skulle satsa en hel del pengar på Calabrien och sätta upp mobilmaster för runt 40 miljoner euro och bl a ska det bli en nere i Capo Vaticano, vilket skulle göra att vi får i stort sett direktkontakt med masten eftersom vi kan sätta en antenn på terassen och har fri sikt till Capo. 

Detta skulle skett med början i juli men vi har ännu inte sett till någon mast och killen i affären som berättade det (de säljer både möbler, kök, tv-apparater, paraboler och master i butiken) sa att nu vet han inte längre. Vi åkte ner till Tropea i stället och fyllde på en månad på vårt mobila internetkort och vi får ta det därifrån en månad i taget. Fast kontakten med nätet svajar betydligt och det är lite frustrerande för oss som är vana vid att det går relativt fort och i samma takt hela tiden. Men detta är södra Italien och vi kan inte vänta oss annat. Och vi är ju pensionärer, men till skillnad mot svenska pensionärer som har så himla bråttom med att hinna med allt innan de dör, så tar vi det med ro och fyller våra dagar med lite reparationer på huset, promenader, cykelturer, läsning och så stranden förstås. Vi kan fortfarande bada i ett varmt hav, runt 25 grader. Men det märks att hösten är på ingående då kvällarna och nätterna börjat bli svalare.

Vi har beställt två nya dörrar till våra balkonger och de ska väl komma nu i slutet på månaden och sätta in dem. Det är behov av det innan vintern för de vi har nu har en glipa på mellan 2-5 cm där det drar in. De nya dörrarna blir dessutom högre än de gamla då vi tar bort jalusierna och ska ha luckor i stället. Det blir samtidigt mer ljus in i rummen. Och utanför dörrarna ska de sätta in myggnät som vi kan dra för när vi har öppet. Myggorna här nere är för dj-a. Lars är den som har mest ont av dem. Myggen är små, storlek mellan en svensk mygga och ett knott, men deras gift är inte vi vana vid. Och man hör de nästan inte alls heller. 

Denna veckan har jag varje förmiddag målat lite på vår grind. Och nu är den äntligen färdig - tror jag. Blad och girlander är klara men kanske att det blir någon ändring på pippin - det återstår att se. 

Lars har jobbat med vår trappa. Varje steg är en stor granitsten men under årens lopp har det även tillkommit cement och färg som han nu har fått bort och i stället lagt in lite mosaik i form av stenar från stranden, lite glasmosaik och bitar av samma klinker som ligger på entrégolvet.

Idag skippade vi stranden och tog en promenad i stället. Vi tog med oss två flaskor med isvatten. Jag brukar frysa in en halvlitersflaska med ca 1/3 vatten och sen fylla på upp till full när vi går ut eller tar med till stranden. Nu gick vi ner en väg som helt hux flux tog slut efter en kilometer och ca  200 m ner mot vattnet. Det var bara att vända och gå upp igen. 

Vi stannade och pratade med en av våra grannar och han visade oss sin trädgård. Man tror inte det är sant att det gömmer sig så stora områden bakom varje hus utefter vägen. Vi fick lite frukt och några citroner (stora som små meloner) av honom och minst hundra myggbett på köpet. Nu kliar det något helt fantastiskt nere vid anklarna men det är bara att härda ut. Det går över om någon vecka :)

Strejk i Rom och första helgen på annan ort

Vi flög ner till Lamezia den 6 september via Köpenhamn och Rom. Lite strul när vi skulle checka in x-tra bagage på Landvetter. Enligt uppgift på sas sida på internet skulle man göra det i samband med sin incheckning. Vi fick hjälp av en kvinna men tydligen visste inte hon heller hur man gör när man har extra bagage (vi skulle angett 4 väskor i stället för två) för det blev fel även med hennes hjälp. Det löste sig till sist i alla fall och vi kom iväg som vi skulle. En knapp timmes väntan i Köpenhamn och sen satt vi på flyget till Rom. Vi landade på terminal 3 och skulle ta inrikesflyget från terminal 1.  Men eftersom vi hade ca 6 timmar på oss tog vi det väldigt lugnt. Åt en sallad till lunch och sen kikade vi lite i de olika butikerna.

Vi frågade oss fram till hur vi skulle komma från terminal 3 till 1 utan att behöva gå ut. Vi ville ju slippa att checka in igen. Dessutom hade vi inte fått något boarding card till Alitalia's flyg. Vi hörde oss för i informationen och fick reda på att det var strejk hos en del av Alitalia's personal och att en del av flygen var inställda och en del ombokade. Men vårt flyg skulle gå som planerat. Vi fick ställa oss i kö hos Alitalia och fick våra boarding cards till slut. Sen var det bara att vänta. Och vänta fick vi göra även på vårt bagage på Lamezia. Det kom först efter tre dagar! Men nu har vi packat upp allt som fanns i de fyra väskorna. Bara resten av flyttlådorna som står i garaget som är kvar att packa upp.

Vi har inte fått kopplat upp oss på internet hemma ännu. Just nu sitter vi i hotellbaren på Residence Diamond i Diamante. Här i Diamante pågår en årligt återkommande chillifestival. Fast lite besvikna var vi allt när vi var ner till staden i går och skulle kolla in den. Liknade mer en vanlig marknad och inte såg vi så mycket chili heller. Fullt i folk i vilket fall som helst.

Det vi fann mest intressant var nog att det finns väldigt många väggmålningar här. Och det ser ut som om det är olika personer som målat.

Framåt 22-tiden började det falla tunga regndroppar och vi drog oss tillbaka till hotellet och hann in innan helvetet brakade loss. Jag har aldrig varit med om ett sådant oväder förut. Blixtarna avlöste varandra så att det såg ut som om det var en hel hop papparazzis som jagade någon berömd person. I flera timmar höll det på och dunder avlöste blixtarna direkt så ovädret pågick rakt ovanför oss. Regnet öste ner och jag skickade en tanke till alla de knallarna som var med på marknaden som jag såg hade slagit upp tält lite här och var där de övernattade. Ett gäng höll till under en bro alldeles nära vattendraget. Med det skyfallet måste de ha blivit lika blöta som om de hade slagit upp tältet direkt i floden.

Idag har vi varit till Scalea och vandrat runt i den gamla delen av staden - centro storico. Därefter åkte vi tillbaka mot Diamante via mindre vägar upp i bergen. Även här fanns byar med äldre stadsdelar där man  inte kan köra bil utan får ta sig fram via trappor i smala gränder.

I morgon drar vi oss hemåt igen. Bara 17 mil söderut denna gång.

Åsså sista rummet på bottenvåningen

Detta är rummet innanför entrén. Det har vi nu gjort till ett musikrum som även kan husera övernattande gäster om sovrummet innanför det är fullbelagt. 

 

Sofforna var bland de första inventarierna vi investerade i här nere och de är lätta att göra om till säng. Visst är det en viss skillnad från fotot ovanför? :)

Mera före/efter

Gästsovrummet, som från början har haft ingång från baksidan huset och var någon form av förråd. Här har vi sparat originaldörren och byggt en toalett bakom den. En gång i tiden bodde det någon i detta rum som inte hade några fönster. Man eldade i någon form av öppen spis och hade ett skorstensrör som gick i muren och ut vid takfoten. Vi kunde se det innan terassen byggdes. Nu är det borta.

 Här hade man tagit upp en genomgång till garaget. Den är nu igenmurad och vi kommer in i rummet från huset. Enda sättet tidigare att komma till detta rum var genom dörren ni ser till vänster i bild och senare då via garaget. Vårt hus idag bestod av två hus från början och som man slog ihop någon gång på 40-50 talet och senare gjorde man om det ena rummet till ett garage.

Här är andra delen av rummet. Här står idag en säng och bakom damejeannerna  kan man se att det är stora stenar i väggen. För att kunna få väggen plan har våra byggare nu gjort en liten balustrad en bit upp.

Besök från Sverige och England

"Sonett", alltså Jonas med familj flög ner till Rom i mitten av midsommarveckan och bilade därifrån ner till oss. De var med om ett hiskligt äventyr på Vesuvius. Det kan ni läsa mer om här och här.
Pojkarna med flickvänner bodde utspritt lite här och var men kunde ändå samsas om vår svarta springare (VW Golf) eftersom familjen Kullberg hade hyrt en bil som hade två extrasäten.
Kullbergarna bodde på Villagio Santa Maria och Mattias & Cissi bodde alldeles i närheten i en liten lägenhet som ägs av de som har B&B Valentino i Coccorino, där David och Hanna bodde. Björn han fick bo i vårt nästan klara gästrum. Eddie och Caroline tog in på Hotell Royal i Coccorino.
Så nu tror jag att jag gjort lite reklam för vår blivande hemort :)

Vi hade en trevlig vecka med bad och goda middagar på kvällen. Jag tror att alla var nöjda och mest nöjd var nog maken som bjöd oss alla inklusive byggarna på en middag på Trattoria Frammiché i Messiano på tisdagskvällen. Därefter hade vi lite efterfest hos oss och alla byggubbarna följde med och var imponerade av vårt hus. De hade ju bara sett det omöblerat. Nu har vi ju nästan allt klart.
 Här kommer lite bilder före och efter från vår entré:

Äntligen försäkrad

När vi köpte huset här nere så köpte vi även en liten Fiat 600. Den körde vi runt med under flera gånger när vi var här nere. I övrigt stod den i garaget. Men den blev aldrig försäkrad. Vi försökte ju först själva men saknade då papper på att vi hade hus här. Sen följde en bekant med oss till Vibo Valentia men då visade det sig att vi inte hade fått alla ägarpapper på själva bilen. Och dessutom ville vi inte betala den summa som de skulle ha - 2700 € för 1 (ett!) år. Bilen hade kostat oss 3400 € så ni förstår själva det orimliga. 
Nu är det ju så att Kalabrien har de dyraste försäkringarna i hela Italien. De vi pratat med som ligger i den bästa klassen betalar ca 500-600 €/halvår. Men vi måste ju ha bil och därmed får vi ta skeden i vacker hand.

Nu har vi ju inte kvar Fiaten utan har bytt ut den mot en liten C3 och vår vän Guiseppe (bror till byggare Antonio) har lagt ner en massa jobb på att hitta så billig försäkring som möjligt. Så häromdagen tog han med oss till Rambiolo där Lars skrev på alla papper som är nödvändiga och jag gjorde en betalning via internet direkt på kontoret så att försäkringskillen kunde få ett kvitto på att vi betalat. Vad blev det för summa då? Jo vi får betala 1580€ för ett år. Det är hutlöst men bilen är i stort sett helförsäkrad nu.


 
Och på kvällen kunde vi ta vår lilla Plurre och åka och äta en bit mat. Skönt att kunna sitta i en öppen bil när det är runt 30 grader och slippa höra suset från AC:n

Man kan fundera lite på vad som skulle hänt om polisen stoppas oss under tiden vi körde Fiaten. Man måste, liksom i Sverige, ha bilen försäkrad och ha sina papper med sig i bilen för att visa upp. Om man kör oförsäkrat kan man åka in i finkan och får betala orimliga belopp i böter. Vi hade tur som aldrig blev stoppade. 
Däremot blev vi stoppade när vi var ute och körde med Lars tjänstebil. Det var sent en decemberkväll och vi hade takboxen på så de borde förstått att det inte var inhemska förare. De brukar inte stoppa utländska bilar men gjorde det nu. Och det var en väldans diskussion om försäkringspapper. Men eftersom det är en tjänstebil så har vi inga papper och försäkringsbolaget i Sverige har sagt att det inte är nödvändigt att ha med sig det eftersom vi åker inom Europa. Alla poliser ska kunna slå på datorn och få fram information. En av poliserna var riktigt arg och gick på som ett jehu men till slut fick de andra honom på andra tankar och vi kunde fortsätta vår resa hem till Coccorino.

Måla, måla, måla och lite bad

Nu har vi varit här två veckor och har hunnit måla allt som vi hade bestämt och lite till. Dagarna är långa, vi vaknar och är oftast uppe före sju och jobbar fram till eftermiddag. Några gånger har vi kommit iväg till stranden och fått badat och solat lite. Det är ca 23-24 grader i vattnet nu.

I onsdags började vi tömma släpkärran. Den står på den stora parkeringen så vi har ca 50 att gå men Lars kör med säckärra och jag har en cykelkärra. Jobbigaste biten är ju uppför vår backe. Det gäller att inte lasta för tungt. På torsdag eftermiddag kom tre starka karlar och hjälpte till. Då körde Lars fram kärran så att den stod precis nedanför vår backe på genomfartsvägen. Jag ställde ut en varningstriangel 25 meter bort och det behövdes. Det är 30 genom byn men det har jag aldrig sett någon köra här. De flesta ligger väl i 50-60 men det finns de som kör mycket fortare. Och det är en kurva nere vid vår utfart så det är lite lurigt. Man får stanna och lyssna så det är fritt fram att gå över.

Nu är garaget fyllt med flyttkartonger och vi har försökt organisera så att vi får fram det som vi är i störst behov av först. Och vi har börjat möblera. Det börjar likna ett hem nu.

Idag fick jag fram den fina fruktskålen vi fick av Kerstin (min tidigare kollega i Stenungsund) och hennes man. Den är som skapad för att ha citroner i :). Tack Kerstin och Arne!!!

Vi var och handlade lite trävaror i dag och när vi kom tillbaka stod det en bil med bagageluckan öppen vid parkeringen. Mannen sålde färska jordgubbar och jag kunde inte hejda mig. Köpte en hel låda för 5 €. Och så goda. Jag frös ner en påse, slängde in ett stort antal i gapet, en stor skål hamnade i kylen och sen gjorde jag en jordgubbspaj av resten.

Klockan är nu ca 22.30 och jag sitter på terassen med bara datorn som lyser upp för mig. Musik hörs från hotellet ca 1 km fågelvägen och några sitter och har trevligt på en annan terass inte långt härifrån. Om jag hade förstått italienska skulle jag veta vad de pratar om, så tydligt hörs allt här just nu. Vårt internet svajar en hel del och det gäller att passa på när det är full täckning och det är kvällar och tidiga morgnar. Då har alla fullt upp med annat.

Nu ska jag ta och stänga ner. Jag återkommer en annan kväll.

3000 km på 4 dagar

Ca 200 km kvar till vårt nya hem. Ginsten blommar och det doftar som en hel parfymfabrik när man kliver ur bilen.

Nu är vi äntligen nere i Coccorino! Det tog oss 4 dagar på motorvägarna i en snitthastighet på ca 75 km/h. Tungt släp och ordentligt lastad bil. Tur att maken har BE-körkort. Eftersom jag bara fått vara passagerare denna gången har jag nästan hunnit sticka färdigt ett framstycke till en tröja. Det är flera olika flätmönster på så jag måste hålla tungan rätt i mun. Och det är inte alltid jag gjort det utan har fått repa några varv här och där. Men nöjet finns ju kvar så mycket längre då :)

Det var en fröjd att öppna dörren till huset. Klinker på golven i alla rum på första plan. Och så fint de gjort, byggarna! Nu är vi igång och målar väggarna i de nyrenoverade rummen. I slutet av veckan börjar vi nog att tömma släpet. Det ska bli skönt att få fram lite kläder. Alla byxor, både korta och långa, som jag har haft i garderoben här är för stora och har blivit nedpackade för att ta med hem till Svedala igen. Jag vet någon som har plats i sin garderob för dem :)

Nu ska jag gå ner till maken och hjälpa till med målningen så vi blir färdiga med ett rum. Sen ska vi iväg till stenmannen och beställa några bitar marmor till en liten balustrad som vi har i trappan. Och hämta toasitsar till de nya toaletterna, och köpa mer väggfärg, och handla lite annat som vi behöver.
Önskar alla en bra dag.

Tjuvtitt nummer 2

Nu är allt arbete klart som vi har beställt och det ska även vara städat efter byggarna när vi kommer ner om några veckor. Här kommer en liten tjuvtitt från terassen. Det blir gott om sittplats här uppe. Dynorna har vi med i släpet när vi kör ner. Det är ooooliiiidligt spännande nu!

En liten "teaser"

Hålet som den 17 januari 2014 slogs upp i väggen mellan vardagsrum och sovrum på nedervåningen har den 27 mars blivit ersatt med en dörr. Vi vill inte visa mer av det som skett i hela detta våningsplan mellan mitten av januari fram till sista mars eftersom vi vill se minerna på de som var och besökte oss förra sommaren och som kommer ner igen i sommar. Men jag kan tala om att vi under dessa månader fått bilder i massor och även haft en del samtal (inte så många) och sms mellan Peppe (byggarens engelsktalande bror) och de har bara fått ändra på en sak som vi ville ha på ett speciellt sätt och det tog några vändor innan de förstått riktigt hur vi ville ha det. Nu är hela jobbet som vi beställde klart och snart ska vi ner och få se det IRL och inte bara på foto. Men som titeln på inlägget säger så är detta bara en liten glimsare på vad som har hänt nere i Coccorino under vårvintern. Mer får ni längre fram.

Lite mer historik om det judiska badet

Maken googlade och hittade mer information om det judiska badet jag berättade om här och judarnas historia under de 1500 år de fick leva i relativt lugn på Sicilien. Intressant läsning även om det är en liten upprepning i slutet av artikeln. Håll till godo:
Det judiska livet spirar på nytt på Sicilien

sicilianskt fika

Det är lite kul med konditorier - pasticceria - i Italien. Man kan köpa både bakverk och drink på ett och samma ställe. Men du kan inte köpa bröd där. Det gör man på bageriet - panificio.

När vi var på Sicilien över nyår prövade vi en siciliansk specialitet (två faktiskt) - cannoli och cassata.
Cannoli-kakor består av ett frityrstekt, krokant skal som är format som ett rör. Dessa kakrör fylls med en ricotta-kräm och kandiserade frukter samt choklad.
Cassata är oftast en tårta på sockerkaka dränkt i citronlikör (limoncello), rom eller marsalavin och sen fylld med kanderad frukt och ricotta. 

Godast var cassata men jag tyckte faktisk inte att någon av dem var något att skryta med. Då föredrar jag ett gott wienerbröd. Å vi var nog på ett riktigt inneställe för de hade riktiga turistpriser - två koppar cappuccino och två bakverk gick på 16€! I vanliga fall kan vi fika 4 -5 ggr för det hemmavid i Coccorino!

Målat och klart!

Innan vi styrde kosan mot norr igen hann vi måla färdigt räcket. Det blev sketasnyggt! 

I trappan innanför grinden ska det stora aggregatet till luftvärmen placeras. Vi har tre innedelar, en i bottenplanet och två uppe. Även om vi kommer att bo i södra Italien så ha vi årstidsväxlingar och det kan bli runt 5-10 grader vintertid. Då är det skönt att slippa tända gasolelement som är det vi gör dag när vi är där nere under några vinterveckor. Och sommartid när det är runt 30 grader ute kan vi hålla en lite svalare temperatur inomhus, i alla fall nattetid.

I trappan kan jag också placera några krukor med blommor så blir det lite fägring att titta på. Det är endast morgonsol där så jag tror att det kan vara ett bra läge plus att vi har vatten nära så jag slipper springa med kannor. Man blir ju inte yngre med åren och att kånka på vattenkannor i värmen är ju inget vidare. Då ska man sitta under ett parasoll på stranden med en bok :)

Balkongen ska glasas med glasblock. Så när vi kommer ner nästa gång ska allt vara klart för att lägga golvet på balkongen.

Nästan direkt efter vi kommit hem började våra italienska jobbare med bottenvåningen. En öppning har tillkommit mellan de två rummet som vätter mot gränden, bakom väggen ni ser på bilden ovan, och de trampade jordgolven ska få fint klinker i stället. Det är så spännande. 

Bloggen kommer att ha ett uppehåll tills jag fått in bilder i datorn så jag kan visa vad som händer.

Arbete kräver även vila

Räcket på terassen börjar bli klart. Här är det grundmålat

  

En ställning i garaget där den blå reservvattentanken ska stå och till höger kommer en vattentank för solvärmen att få sin plats

                       

Golvet i sovrummet är flytspacklat och lite av den råa väggen är blottad. Här ska de putsa och spara så mycket som möjligt av det naturella.

                     
På nyårsafton körde vi över till Sicilien för att koppla av några dagar. Lars hade boka ett rum på ett Alla Guidecca i Syracusa. 18 meter under marken finns ett judiskt bad som ägaren upptäckte när hon hade köpt och börjat renovera byggnaden för ca 25 år sen. Vi fick en guidning där och var även kulturella genom att vi besökte Sankta Lucias katedral och katakomber. Ön Ortiga där vi bodde var helt OK men kvarteren på "fastlandet" var inget vidare. Förfallet var deprimerande att skåda.
på nyårsafton hittade vi en restaurang som inte som förra nyårsafton serverade 10 rätter. Här räckte det med 5! Förrätten var behållningen på hela måltiden och den hade jag kunnat äta mig mätt på.

Efter maten gick vi till Piazza Duomo och tittade på när de räknade ner det gamla året. Det var uppfriskande att se att, trots att det var mycket ungdomar där, ingen var onykter. Man kunde köpa skumpa från försäljare som gick runt och bland de som hade köpt eller haft med sig verkade inte så många dricka vinet på tolvslaget utan sprutade ur det ur flaskan istället. Kan inte vara något vidare att ta hand om de kläderna sen. Klibbigt av bara den kan jag tänka mig :)

 

Köprunda

Fredagen före jul ägnade vi oss åt en shoppingrunda. Vi skulle inhandla flytspackel hos Collacchio och det är en butik som har allt mellan himmel och jord verkar det som. Inom byggvaror i alla fall. Det finns en byggnad inom området där som har kakel och våtrumsutrustning och där tittade vi in. Och åkte därifrån med tvättställ och duscharmaturer. Det blev ett helt ordinarie tvättställ till toa på första våning och ett lite flådigare till vår toa.

Nu kommer ju våra nya toaletter att bli rätt små och när vi kom hem blev det lite bryderi eftersom vi upptäckte att det inte skulle bli bra att ställa tvättstället så som vi hade tänkt när vi såg det i affären. Men det problemet löste vi genom att göra en rockad mellan tvättställ och toalettstol. Nu kommer det i stället att bli lite trångt när man ska gå in i duschen eftersom man får ta sig förbi toastolen men duschar gör man ju inte varje gång man går på toa så vi ser det inte som något stort problem. 

Idag har vi ju en toalett där vi måste gå förbi duschen för att komma till toastolen ;). Och vi tycker inte att man behöver använda en massa kvadratmeter av sin bostad till våtrum, det är lite överskattat. I alla fall nere i södern där vi skulle kunna bada ute hela året om. Ja, inte jag, för jag är en badkruka och vill ha minst 22-23 grader innan jag doppar tårna. 

När vi var nere nu så kände Lars på vattnet och uppskattade det till 16-17 men jag tror, utan att ha testat, att det kanske är 14-15. Och det är ju rena lyxen för de som vinterbadar!

Vi har även inhandlat kakel för toaletterna, klinkers till golvet i matsalen och  hela nedervåningen. Från början hade vi tänkt oss tegel på golvet där men en kväll när vi var ute och promenerade så träffade vi på en man som visade oss sitt hus som han och hans fru håller på och renoverar. När han öppnade dörren var det som att komma ner till havet. Det låg ett turkost klinker på golvet. Det var helt fantastiskt vackert. Hela huset var vackert. Ett gammalt hus som de byggt till lite grann men med väldigt fin känsla. Kan nog bero på att mannen är arkitekt. De köpte detta hus för tre år sen och har nog funderat ett tag och håller nu som bäst på att renovera. 

När vi gick därifrån så hade vi fått något att tänka på och det slutade med att vi åkte till BigMat, ytterligare en byggvaruhandel fast lite mindre än Collacchio och närmare oss, och köpte klinker i stället för tegel. Vi fick det levererat morgonen därpå och nu står det uppstaplat i garaget och jag har satt lappar på för att byggjobbarna ska veta vilket som ska ligga var.

Julmiddag

En lunch på terassen  i mitten av december är inte fel.

Hela onsdagen jobbar vi vidare med att få räcket klart. Vädret är på vår sida. Sol och nästan ingen vind vilket är en stor fördel när man ska svetsa och måla.

Vi har tagit med oss svenska ingredienser som inte går att få tag i så där utan lite besvär och jag gör en äggost och Jansson på onsdagseftermiddagen. Jansson mår ju gott av att stå till sig lite. Även skinkan griljeras och jag kan inte låta bli att skära den första biten medan skinkan fortfarande är lite ljummen.

Det som står på julbordet på torsdagskvällen är ägghalvor med majonäs, lax och räkor. Varmrökt och gravad lax med tillhörande gravlaxsås, skinka med Nisses senap och vanlig söt senap, brunkål, köttbullar, svenska prinskorvar, potatis, glaserade revben och Jansson. Å så äggost med hemmagjord björnbärssylt. Å ni ska veta att det fanns inte mycket kvar när sju italienska män hade gått både en och två gånger och fyllt upp tallrikarna. Gravlaxsåsen var OK men de var inte så förtjusta i Nissses senap ;). Jag hade skrivit lappar vad varje rätt heter på svenska och översatt det till italienska under. Julskinka heter t.ex prosciutto di Natale.

Vi hade svenska snapsar som alla smakade på men väldigt försiktigt. Öl hade vi inhandlat en massa men det ville ingen ha utan de drack rödvin i stället. Det var tur att vi hade kvar en bag in box sen i somras med ett italienskt vin som jag fyllde upp i karaff. Annars hade jag fått ta av de 4 flaskor som vi fick av Antonio och Peppe när de kom.
Vi hade sagt till innan att de inte skulle ha något med sig men det hade de i alla fall. Bröderna kom som nämnt med vin och de andra hade väl lagt ihop och kom med ett helt fat med de små underbart goda bakverken. Kvällen vart väldigt lyckad.

På lördagen var det fest i byn. De hade byggt upp en stor scen där en orkester spelade tarantella och flera började dansa. Det var bland annat en ung flicka som verkligen gav sig hän. Lars filmade men jag vågar inte lägga upp den här på bloggen då jag inte har frågat om lov. Nu tror jag ju inte att någon där nere i södra Italien läser min blogg men man vet ju aldrig :)

Folkfest i byn en lördagkväll i december 2013

Bil- och stålleverans

Så fortsätter vi med renoveringen. Kom ner till ett regntungt Coccorino sent på eftermiddagen söndag den 15 december. Men som vanligt där nere i södra Italien så var det fint väder igen dagen därpå. Vi hade bara tre dagar med regn under de drygt tre veckor vi var nere. Så vi hann med allt det vi hade på vår to-do-list samt lite till.

Måndagen inleddes med en resa till Vibo Valentia för att beställa hem material för att kunna göra färdigt trappan upp till terassen. Det höll på att gå åt skogen för killen som tog emot beställningen sa att de inte kunde leverera förrän den 10 januari. Lars sa att han kunde betala extra och då vaknade en kille till som satt inne i kontorsburen. Han sa att det skulle gå en leverans till Joppolo dagen därpå och att de skulle försöka få med vårt material samtidigt. Om det gick skulle vi få vårt stål strax feer 10 i Coccorino. Kom de inte så skulle vi bli utan. Vi hyste ingen större förhoppning om att få stålet och såg fram emot en nästan arbetsfri semester istället.

Kl 10.30 på tisdagen den 17 december kom som utlovat vår "nya" bil. Vi har bytt ut vår Fiat 600 mot en Citroen C3 Pluriel Charleston och när killen som fraktade ner den från norra Italien skulle köra av den från lastbilen höll det på att gå riktigt illa. Halvvägs av flaket så körde han av den ena rampen med vänster bakdäck och det högra var på väg av det också.

Samtidigt med denna händelse kommer en lastbil med leverans av stål till oss. Snacka om att allt händer på en gång.

Det blev ett väldigt sjå med att försöka få tillbaka bilen upp på rampen. De försökte med hävstångsmetoden utan resultat. Bilen låg och vägde på ena tröskeln så det var lite klurigt men till slut tog föraren och kopplade vinschen på bilen och med hjälp av Lars och mannen som levererade vårt järn så lyckades de få upp bilen på flaket och sen gjorde de ett nytt lyckat försök att köra av bilen. Turligt nog klarade sig bilen utan några skador.

Eftersom Fiaten var vårt ansvar till den kom upp på transportbilen så tog Lars det säkra före det osäkra och körde själv upp den på flaket.

Nu ska vi bara se till att försäkra C3:an till sommaren. Sen kan vi köra nercabbat i söderns sol :)

På kvällen kom byggarbröderna och vi frågade om vi kunde få en offert på mer arbete som vi vill ha utfört. Och så bjöd vi in dem samt deras arbetare på en svensk julmiddag två kvällar senare.

Onsdagen började Lars jobba med räcket till trappan och terassen. Det blev en hel del kapande och svetsande. Jag fick hjälpa till med mätning och att hålla ribborna medan han satte ett näst för att hålla dem på plats.