söndag 20 maj 2012

för tre veckor sen...


Och försäkrat bilen fick vi INTE. Jo, vi hade kunnat försäkra den på Catolica försäkring men de ville ha 1235€ för 6 månader = 1/3 av vad vi gett för bilen! Så nu har vi kört oförsäkrat i tre veckor och det gick ju bra. Denna gången. Men varje gång vi sett en polisbil så har jag fått fladder i magen. Och vi har kommit på att de tydligen har kontroller varje fredag förmiddag på vägarna som bär in mot tätorterna. 
De flesta bilar i Italien har sitt försäkringspapper i vindrutan och jag har skrivit ner en massa olika försäkringsbolag som jag nu ska googla på för att ta reda på om vi kan få en billigare försäkring. På Catolica försvarade han sig med att det var vår första försäkring och att det var därför den skulle bli så hög. Men va f-n vi tillhör EU och man måste väl kunna tillgodoräkna sig alla sina prickfria år här i Svedala. Jag ger mig inte i detta fallet. Jag ringer ambassaden och frågar om det inte går via internet.

Vi har i alla fall blivit "folkbokförda" i Joppolo kommun, dit Coccorino och Coccorinello hör, och fått ett papper på det. Alltid någon framgång. Det tog oss ca 2 timmar och kostade runt 300 kr per person.
Mannen på kommunkontoret var så vänlig så. Lars hade ju ringt ambassaden och frågat vad vi behövde så vi hade förberett med alla de dokument som skulle till förutom vigselbeviset. Men det gick i alla fall. Han trodde på oss och skrev in oss som gifta ;-)










Jag har varit duktig denna gång och skrivit ner dag för dag vad vi har gjort. Det är inte klokt vad fort man glömmer. Det är tur att vi har bilder som kan påminna om en del. Men man tar ju inte kort hela tiden så något missar man nog ändå.
28 april 
Tid 20.10 temp +25 och början till skymning.Från flygplatsen tog vi bussen in till Bergamo. De har ett roligt system med biljetterna. Köper man dem inne på flygplatsen så är det halva priset mot om man köper dem på bussen. 

Hotellet vi bodde på ligger alldeles vid järnvägsstationen där även bussen stannar. En snabb avvaskning och sen ut för att fylla upp magsäcken. Fast först tog vi reda på om vi kunde få frukosten tidigare än normaltiden eftersom vi skulle ta bussen tillbaka till flygplatsen kl 7 nästa morgon. Men det skulle inte gå. Förklaringen var att de inte hade något eget kök utan fick frukosten levererad på morgonen.

Vi hittade en pizzeria som hade en takaltan och den prövade vi. Det visade sig att det var typ självservering. Vi var ju inte jättehungriga så bestämde att vi skulle dela på två pizzor. Jag beställde två stycken och Lars lade till att vi ville ha lite pommes frites. Han tänkte att vi kunde smaska på dem under tiden pizzan blev färdig. Fast det fick vi inte. 
Vi betalade och satte oss ute på terassen. När de ropade upp vårt nummer gick Lars och jag in och hämtade pizzorna. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att det som skulle vara pommes frites var pommes frites men de låg på en pizza som det även var korv på. Snabbt bestämde vi oss för att den pizzan kunde vi äta till frukost. Så Klas fixade en burk att lägga den i. Sen bar de av upp mot den gamla staden. Vi åkte Funicolare, en snedbanelift och kom en bra bit upp ovanför det moderna Bergamo. Vi flickor tog ett glas rött medan pojkarna mumsade i sig en pistachglass.

29 april
06.00 temp ca 20. Planet lyfte kl 8.30 och vi landade på Lamezia 10.05. Busskytteln in till centralstationen. Vi har aldrig åkt tåg ner till Coccorino från Lamezia tidigare och tyckte det var en bra idé eftersom det går ungefär lika fort men är mycket billigare. En biljett kostar 3.20€. Tåget var ett sk "snälltåg" och stannade vi varje liten station. Och när vi kom till Ricadi, där vi skulle gå av, så ropade lokföraren ut det i högtalaren. Ja, inte att vi skulle av men att vi var framme i Ricadi. 
Det stod en liten minibuss och väntade på kunder och efter lite prutande fick vi åka hem via Capo Vaticano, där han släppte av två tyskar som också hade kommit med tåget och som troligen skulle till badstranden men som han talade om vägen till utsiktspunkten för i stället. Lite kul det här med språkförbistringen som är när man inte kan landets språk. Vi frågade chauffören vad det skulle kosta att bli körda till flygplatsen när vi ska hem. Det blir tidigt på morgonen och då kan vi inte ta tåget. Han vill ha 80€ men att hyra bil en väg kostar runt 130€ så det blir nog en taxi. Vi ska ringa dagen före vi ska hem igen och göra upp om tid. 

Klas och Berith var nu vansinnigt nyfikna på vårt hus. Och jag var naturligtvis nyfiken på om vi fått något levererat som stod i hallen. Men icke!
Efter en enkel måltid blev den en promenad i Coccorino och naturligtvis ett depåstop på baren. Vi stannade också till i möbelaffären och fick reda på att det är helg precis som hemma och leverans ska ske på onsdag eller torsdag. Med det får vi nöja oss. Detta är Kalabrien inte Sverige. Mycket av charmen ligger ju i detta beteende.

forts. följer

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...