Försäkra bilen - NO, NO, NO

Det finns några försäkringsbolag i Tropea och vi åkte till ett av dem, Catolica något. Vi träffade en man som inte kunde engelska men hans fru kunde det. Tyvärr var ju inte hon där så vi fick försöka med vår engelska/italienska/teckenspråk etc.

Klart var i alla fall att han förstod att vi ville ha en försäkring till vår lilla bil. Han fick registreringpapprena och knappade på datorn, tittade på papprena igen och sen frågade han oss om vi hade något boende i Italien. Det kunde vi ju bekräfta. Vi talade om att vi bodde i Coccorino. Sen knappade han en stund till och sa: NO

Va, perque? frågade vi då. No residenza al Italia. Si, sa vi. No, ha residenza al Swezia. Ja vi har ett hus i Sverige och vi är skrivna där, det är det de menar med RESIDENZA. Och vi har ett hus i Italien men eftersom det är ett fritidshus, eller som de säger där, ett 2:a hus, så kan vi inte försäkra bilen. Detta enligt försäkringsbolaget. Vad göra?

När vi kom hem så ringde maken flera försäkringsbolag men alla sa samma sak: NO. Bor man i Sverige och har en bil i Italien så får man fixa försäkring i Italien. Du kan köra en svenskreggad bil där men inte en italiensreggad som du äger själv.

Jaha. Vi har en bil i Italien som står i vårt garage i vårt hus där. Men vi kan inte försäkra den. Jag vägrar att åka med den om den inte är försäkrad. Det gjorde jag fullständigt klart för maken.

Googlade lite och såg att man inte ens ska kunna KÖPA en bil i Italien om man inte är skriven där. Men den bedriften lyckades vi med!

Vad gör vi nu? Jo, Lars ger sig inte så lätt utan ringde till Italienska ambassaden och fick då reda på att vi behöver skaffa ett intyg från kommunen att vi har ett hus som vi betalar en skatt för. För att få detta intyg krävs ett besök till kommunkontoret i Joppolo och vi ska medtaga pass, husägarpapper, lönespecifikationer och codice fiscale (vårt italienska skattenummer). Så vårt första ärende när vi kommer ner nästa gång är att åka till kommuhuset i Joppolo och försöka få fram detta papper. Det kan nog bli ett inlägg om det längre fram :-)

Lev väl

Renoveringen är igång

Ja ,så var då alla bänkdetaljer på plats. Det gick åt en del kemankare för att få det att fästa på de ställen maken ville. Och många hål blev det innan vi hittade rätt ;)

Nu är det dags. Köksinredningen har åkt ut och väggkakel och klinker ska bort.

Vi fyllde i hinkar som firades ner genom fönsterdörröppningen. Och jag sprang som en tätting ner och tömde och upp igen. Bra motion.

Så! Nu är det klart för steg två. Tvätta väggar, bila in elledningar, måla och kakla. Sen får vi hoppas att köksskåpen har kommit när det är dags för montering.

Vi åker ner igen nästa helg och stannar i tre veckor. Då ska Berith och jag sitta på var sin liten fransk balkong och skrapa bort gammal färg. Och eftersom dessa balkonger är i söderläge så kommer det säkert att behövas en hel del förfriskning. Det gäller att ladda isfacket och köpa hem lite tonic som man kan blanda ut Camparin med.

Nästa inlägg ska jag berätta om vårt besök hos försäkringsbolaget. Vi hörs.

1 april

Vaknade när morgonljusets strålar smög in mellan lamellerna i jalusien som var nerdragen framför fönstret. Nattluften i huset hade varit lite rå men det glömdes snart bort när jalusierna åkte upp och blickarna fastnade på en klarblå himmel. Vid 10-tiden hördes en kvinna ropa nere på vägen. Nyfiken som jag är gick jag ut. Grannfrun i huset längst ner talade om att det var försäljning av nygjord ricotta. Jag köpte naturligtvis en ost för 2.50€. Den var fortfarande ljummen och doftade ljuvligt.

Längst ner i Italien är vi men vi behöver inte köpa vatten. Vi använder kranvattnet till kaffe och matlagning. Det vi dricker okokt hämtar vi från en källa som kommer från bergen.

Vi åker för att se om Antonino är och jobbar på sonen Domenicos hus men där är tomt. Däremot är hans granne hemma. Grannen Michele är bror till Antonino och m a o en av säljarna av vårt hus. Vi blev inbjudna på kaffe och träffade då även Micheles fru och dotter samt hennes pojkvän. När vi skulle åka fick vi med oss en hemgjord korv. Man kan nästan inte stanna och prata med någon här nere utan att de vill bjuda elle ge en något.

Eftersom det är söndag är inte butikerna i närheten öppna så vi åker till Vibo Valentia, eller som de säger här "Vibbo", som ligger knappt 3 mil bort. Där finns ett köpcenter som har det mesta. Hemma igen fixar vi till lite spagetti bolognese a la calabria vilket innebär att det är lite extra krydda i det. Jag använde lite av korven vi fick tidigare på dagen. De kryddar sina korvar med het peppar som de odlar och torkar.

Vår beställning av kök, garderob, bord och stolar har inte levererats. Så vår första måltid den här veckan var uppdukad på var sin kartong vid sängen ;)

Nu är stunden inne för att se om planeringen och tillverkningen som skedde 300 mil norrut har varit rätt.

Stativ och skivor till arbetsbänk, pelarborr och skruvstäd ska upp på väggen. Väggarna är byggda av stora sten och där emellan kan det finnas en hel massa annat som man fyllt ut med. Spännande timmar framöver ;D

Forts. följer

Fullpackad

Vi tvivlade faktiskt en hel del men efter en del funderande hit och dit så hade vi efter tre timmar fyllt bilen så mycket vi kunde. Det blev en hink, ett tredelat bord (till höger i bilden högst upp) och lite porslin som fick stå kvar hemma.

Gallret som står lutat mot Citroênen ska monteras upp i köket. Där ska jag hänga mina kastruller etc. Lars har gjort en arbetsbänk och lite andra småbänkar som han behöver ha i sin nya verkstad och det var tillsammans med kakel och verktyg de viktigaste detaljerna som skulle med. Och det bruna skåpet med marmorskiva som vi ska ha som tillfällig förvaring för vårt porslin tills vi ha hittat ett vitrinskåp som faller i smaken. Men det får bli sen när matsalen är renoverad. Nu är det köket i första hand.

Färden ner gick galant. Över förväntan faktiskt. Vi hade inte bokat biljett till färjan mellan Gedser och Rostock men hade tur att komma med ändå. Vi startade hemifrån kl 12.05 och 21.00 kom vi till Tyskland. Därefter var det motorväg 228 mil, hela vägen från Rostock ner till ungefär 4 mil från Coccorino. Vi drog i ett svep med några små sömnstopp på en timme vardera. 34 timmar allt som allt från Tromkullarna till Casa Catucelli.

Vi kom fram till ett lite rått hus men kröp ner bredvid varandra i en av bäddsofforna. Vakande på morgonen till ett strålande solsken. Och tack vare att vi kört på så hade vi även en extra dag att förfoga över.

Fortsättning följer...