onsdag 4 maj 2011

Tänka efter före


Nä, inte vi inte! Vi tog en tur ner till Kalabrien, längst ner i Italien så nära Sicilien man kan komma fast kvar på fastlandet, för att känna av miljön. Italien har vi besökt en 5-6 ggr sen vi först var där 1975. Och vi bara älskar det landet. Maken för att man kan köra bil som man vill där (nästan iaf) och jag för folket och klimatet och maten och maten och maten och människorna och maten, ja ni förstår ;)
I alla fall. Vi har varit i norr, i Toscana, på Sicilien men aldrig i södern. Och eftersom vi letar efter någonstans att övervintra på så tänkte vi pröva södra delen av landet.
I höstas var vi på utlandsmässan i Göteborg och fick lite information om Kalabrien bl.a. Vi fick då även kontakt med en kvinna som jobbar på ett företag som bygger och säljer där nere. De har visningsresor och betalar flyg och hotell. Men det känns för uppstyrt för oss. Man känner sig lite låst, kan kanske inte säga nej när de kommer med sina koncept. Så vi fixade egen resa och boende under 10 dagar runt påsk.



Vi hade fint väder i stort sett hela tiden. Klimatet är helt OK även vintertid. Runt 10-12 som kallast och runt 15-18 när solen är framme. Aldrig FROST, SNÖ, SKRAPA RUTOR etc.
Vi bestämde att ge Tina som vi pratade med på mässan en chans att visa oss vad de hade att erbjuda när vi ändå var nere och henne och Pablo i Parghelia och de fick under en dag visaa oss vad de hade att bjuda på. Det fanns inget av intresse för oss där, tyvärr.
En dag tog maken och jag en tur söderut och kom fram till ett ställe där vägen var avstängd. Där låg ett hotell som såg väldigt stängt ut. Lars blev väldigt intresserad. Hotellet hade en utsikt som inte var av denna världen! Men något mysko var det. Varför överger man ett hotell med en sån utsikt? Var det utdömt pga rasrisk? Hade ägaren dött? Ja, en massa frågor dök upp i huvudet på gubben och han ville ha svar på dem också, dessutom.
Sagt och gjort, vi frågade i byn som vi nyss kört igenom och fick reda på att det var något med rättsprocesser och svartbygge mm. Där rök det projektet.
Men samme man som talat om det ringde sen efter en bekant han hade i byn, en tysk man som förmedlade hus. Han kom och visade oss runt och till slut så kom vi fram till detta hus.
 


En liten byggnad på 170 kvm inkl garage. Två plan med stora rum. Lite målning mm invändigt, nytt kök bl.a men inte så mycket mer. Förutom de två rummen på bottenvåningen som behöver inredas helt och hållet. Vatten, el och toalett finns så vad kan man mer begära? Jo, havsutsikt naturligtvis men det har man från balkongen. Lite lite förstås men om man tar upp ett fönster i ett av rummen så ser man det här:
Det kan man leva med så vi slog till! Ja, du läste rätt. Om nu inte ägarna, fyra bröder, ångrar sig skriver vi det fullständiga kontraktet i början av oktober och sen är det VÅRT!
Varken Lars eller jag har haft någon klump i magen efteråt. Vi åkte till Kalbrien för att pejla omgivningen och var helt sålda när vi kom hem. Det känns så rätt.
Någon som vill hälsa på oss när vi fixat lite? ;D

Undrar nu hur många som är vill komma och hälsa på när vi har fixat lite? ;D

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...