onsdag 16 november 2011

planlösning


ag har roat mig lite de senaste kvällarna. Nu ska jag titta på Bron på svtplay.


tisdag 8 november 2011

Fiat seicento


Tisdag 11 oktober 2011
Tidigt uppe. Vi tog bilen ner till stationen, ca 6 km, och lokaltåget till Rosarno där vi bytte till regionaltåget ner till Reggio Calabria stazione där vi bytte till ett annat lokaltåg till Melito. Där blev vi upphämtade av bilförsäljaren. Det är vad jag kallar service! När vi kom fram blev vi överlämnade till Antonia och hennes snabba tunga. Hon frågade om vi hade fixat försäkring.
-Försäkring? sa vi.
-Ja, ni fick ju en adress av mig i Tropea där ni skulle fixa en försäkring.
-Nä, det har vi inte haft tid till.
-Men ni kan inte köra runt med en bil som är oförsäkrad! Det tycker inte polizia om! Kostar mucho monetas!
-Vi chansar, sa vi. Vi kör över bergen.
-Jag tycker inte att det är bra. Varför har ni inte fixat en försäkring? Ajabaja, inte bra thjathjathjathja (ska föreställa smackande).
Nu vet jag ju inte om det var det hon sa även om det var det vi svarade men jag tror att det var ungefär det hon ville få fram.
I vilket fall gjorde vi upp affären och sen begav vi oss hemåt igen. Fast inte över bergen, det hade vi ju prövat en gång tidigare och nu ville vi hem så fort som möjligt.





































Vi åkte kustvägen hem och åkte igenom flera städer där vi hade turen att slippa stanna i de kontroller som var. Jag tror att det var tre eller fyra. Och jag satt med andan i halsen varje gång. Vi hade fått en med en liten plastficka som man sätter någonstans på vindrutan och i den sätter man ett papper från försäkringsbolaget. Eftersom vi inte hade något papper så tog jag ett av dem vi fått med från bilförsäljaren och lade dit. Jag vet inte om det hjälpte men vi blev i alla fall inte stoppade. Enda gången vi stoppade var vid en bensinmack för Lars behövde fylla på med koffein. Där passade jag på att ta ett kort på en nybliven bilägare. Som synes är den inte stor vår lilla Fiat 600. Det var lite som att komma tillbaka till 1975 då vi körde igenom Europa i en liten MG Midget.

























Nu står bilen i garaget och väntar på oss. Men vi har lovat den att komma ner till våren igen så den får komma ut i friska luften.
Dagen efter åkte vi hem till Sverige och häromdagen laddade jag ner ett roligt program som jag suttit och lekt med de senast kvällarna. Jag ska försöka skapa en video av resultatet men än så länge får ni nöja er med detta:





































Ci vediamo

måndag 24 oktober 2011

Uppgörelsen


Söndag 9 oktober 2011
Så var det då dags att göra upp betalningen för utfört arbete. De hade gjort mer än vi beställt. Från början var det sagt att entrén + väggen i trappan upp skulle målas. De skulle dra nytt el i entrén också. Och vatten och el skulle kopplas på. Allt drar ju med sig lite pengar här och lite där och vi hade fått ett förhandsbesked om ungefär 1500 €. Sen under resans gång fick vi nytt besked om det dubbla. När vi kom ner och fick se vad de gjort förstod vi ju att det snarare gått på 3000€ än hälften. Men man vet ju aldrig om de saltar notan eller inte när man inte är på plats och kan se dem jobba. Nu hade de slarvat lite med att föra upp all tid de jobbat och även några kvitton saknades. Men allt gick över förväntan. Det var alltså hur mycket jobb som helst utfört och notan slutade på 2600€ inkl allt material.


På eftermiddagen tog vi oss en liten biltur via Tropea upp till Monte Poro som berget kallas. Utsikten är som vanligt helt bedårande vid kusten. Man har svårt att se sig mätt på den. Oliv- och citronlundarna avlöser varandra när man kommer en bit upp.

Tillbaka i huset ville Lars testa spisen. Den öppna spisen alltså. Han gick ner i garaget och letade upp lite eldningsbart som låg i skräphögen från arbetarna. Och sen tände han på. Träbitarna alltså ;D
Det brann så fint och nu har han börjat skissa på ett gnistskydd.


Sakta men säkert faller varje bit på plats. I morgon är det dags för den stora finalen hos Notarius Publicus!


torsdag 20 oktober 2011

Att genomföra ett husköp i Italien, del 2


Måndag 10 oktober 2011
Klockan 10 hämtade vi upp Elmar och begav oss till banken i Santa Domenica (Monte dei Paschi di Siena - fritt översatt: Påvens bank), tillsammans med tre av bröderna Tomeo. Den som varit inne på en italiensk bank vet att man bara kan gå in en och en via en cirkelrund sluss. Så bara att sex personer skulle ta sig in där var en procedur i sig.

Väl inne så fick en och en ta ut pengar på sitt konto, sätta in dem på Elmars konto och sen var det hans tur att ta ut en check till var och en. Detta tog ungefär en timme. Sen frågade Elmar om det fanns möjlighet för oss att öppna ett konto trots att vi inte var bofasta i Italien. Men det var inga problem. Detta fixade inte flickorna i kassan utan vi fick gå in till en annan banktjänsteman, kontorschef eller nåt, som hjälpte oss med det. Det här tog ungefär ytterligare en timme. Och Lars och jag har satt vår namnteckning på en hel drös med papper som vi inte har en susning om vad det är! Men vi fick öppnat ett konto och kan nu föra över pengar dit så vi kan betala framtida räkningar.  Efter detta var det dags för lunch.

Vi åt lunch på trattorian i byn. Spagetti carbonara. Utanför i pergolan klippte en man ner alla druvklasar och vi fick en tallrik med vansinnigt söta druvor som efterrätt.

Klockan fyra var det så dags att åka till Vibo Valentia för att få slutfört husköpet. Vi kom dit och där fick vi lämna fram alla checkar som kopierades och så drog notariens sekreterare av en liten slip på varje check som vi sen fick tillbaka.

Vi fick sitta i ett sammanträdesrum en stund sen kom notarien in tillsammans med en assistent och började läsa upp köpekontraktet. Och det gick i en rasande fart. Enda gången han hämtade andan var när han skulle uttala Borås och Mölndal.
Vi hade med oss en kopia och jag försökte hänga med men tappade bort mig på sidan två!

På vissa punkter gjordes smärre förändringar och sen när allt var genomgånget försvann de båda juristerna ut ur rummet och vi blev sittande kvar en bra stund innan de kom tillbaka med ett nyutskrivet original som vi alla skulle sätta våra namnteckningar på. Tre gånger skulle den skrivas. Och Lars och jag fick provskriva på ett löst papper först för de ville veta att våra namnteckningar var läsliga. Och efternamnet skulle stå först. Det blev till att skriva som man lärde sig i skolan.

Efter det fick vi vänta ytterligare en stund och bröderna gav sig av. Men vi skulle betala skatten för huset och notariens arvode. Sen ville vi ha ett kvitto på att vi hade betalat men det skulle de skicka till huset i Coccorino sa dem. Vi protesterade och sa att vi inte skulle vara där på ett antal månader och ville ha det skickat till Sverige. Inte möjligt sa sekreteraren. Men eftersom vi inte gav oss så fick vi till slut som vi ville. Och döm om vår förvåning när det förra veckan kom ett rek på posten från Vibo! Och i det fanns även en kopia på vårt kontrakt med alla namnteckningar och notariens stämpel och signatur.

Vi kom till notairen kl 17 och var klara inom två timmar! Och vi som hört att det skulle ta en hel dag.

Vi firade med en pizza och sen hem och kopplade av för resten av kvällen. Vi var ju tvungna att ladda för morgondagen då vi skulle åka tåg ner till Reggio och hämta vår bil. Det berättar jag om i nästa inlägg.

onsdag 19 oktober 2011

Marknad i Tropea


Lördag 8 oktober 2011
På lördagar är det marknad i Tropea. Den börjar troligen tidigt på morgonen och håller på till runt 13. Vi kom dit vid 10-tiden och det var folk i farten som kom och gick. Det fanns stånd som var som små kiosker som bommades igen när marknaden var slut men också enkla bord med frukt och grönt. Några hade försäljning av kött och chark från stora bilar. Ost, korv, kött, fisk, husgeråd, frukt, grönt - man kunde hitta nästan allt.

Torkad fisk från vårt grannland Norge


Den berömda Kalabriska rödlöken

Vi tog en liten omväg hem över bergen och fick en fin utsikt över Tropea. 
Väl hemma igen åkte arbetskläderna på och vi mätte upp rummen på bottenplan, dvs garage, blivande sovrum och grovkök/toalett. Vi fotade även var det elektriska gick in och ut i rummen så vi inte gör något dumt när det blir dags att börja renovera. Fast den delen av restaureringen är inte högprioriterad.


På kvällen åkte vi ut till en fyr och tittade på solnedgången över Stromboli. Det var mulet och blåsigt så vi blev tyvärr blåsta(!) på solnedgången. Men det kommer fler tillfällen ;D 

Kvällen avslutades med en god middag och lite italienskt rödvin. Mmmmmm

tisdag 18 oktober 2011

Tor kom på besök


Dag 5 - fredag den 7 oktober 2011
Idag fick vi en visning av var vi kan hämta dricksvatten. Det finns en liten "fontän" eller mer en kran med vatten som kommer från ... ja, det vet jag inte men kanske från bergen. Elmar visade oss när han skulle fylla på sitt förråd.
Vattenpåfyllning
Vi körde in på en väg med en skylt som visade återvändsgata och jag frågade vart den ledde förutom till källan. Vi fick då reda på att det finns en badvik längst ner. Fast vägen slutar ca 30 meter ovanför havsnivån och man får gå en getstig ner alldeles nära kanten. Vi var ju tvungna att köra ner och kolla förstås. Vi kom ner och det stod redan en bil där och det visade sig att det var två som var ute och fiskade i en liten båt.

Efter att ha balanserat oss nerför stigen kom vi fram till denna underbara badvik!

På kvällen ville Elmar att vi skulle komma för att gå i genom pappret från notarien inför måndagen. När vi kom dit fick vi en rejäl chock. Notarien accepterade inte det sätt vi hanterat betalningen för huset. Vi var alltså nere i april och betalade då 10% när vi kom hem och sen betalade vi 50% av den återstående summa i slutet av maj. Dessa inbetalningar gjordes till Elmars italienska konto och han tog ut och överlämnade pengarna till Antoniono som kvitterade mottaget belopp. De sista 50% satte vi in på Elmars konto innan vi åkte till Italien. Sen fick vi en check av honom som han skrivit på Antonino och vi skulle överlämna den till honom hos notarien. Detta sista var helt OK men de första utbetalningarna var inte godkänt. Nu visste vi ju att bröderna fått drygt halva summan för huset, men hade de kvar pengarna eller handlat för dem? För de måste redovisas på något sätt - att de kommit till rätt personer. Som situationen var nu kunde man bara se att vi satt in pengar till Elmar men vad som hänt med dem sen fanns ingen kontroll på. Det kunde ju vara så att Antonino fått skriva under ett kvitto under hot! Ajabaja. 
Vi gick över till Giovanni "geometra" för att få klart för oss vad som behövde göras. Han hade kontaktat bröderna och de hade löst det så att vi på måndag förmiddag (notariebesöket är på måndag eftermiddag) skulle mötas upp allihopa på banken och det skulle göras lite olika shackdrag där. Mer om det berättar jag längre fram. Det är inte bara maken och jag som ska leva i spänning under några dagar. 
Vi hade ju inte fått gått igenom försäljningskontraktet (compravendita) så vi återvände hem till Elmar. När vi väl skulle gå hem igen hade himlen öppnat sig. Dunder och brak - Tor var på besök. Och vilket besök! Nästan hemma slog blixten ner i en elledning kanske 15 m från oss men det kändes som om den var alldeles ovan huvudet. Jag blev livrädd och tryckte mig hårt intill husväggen. Det var alldeles kolsvart ute. Lars kunde inte se mig och jag hörde honom oroligt undra var jag var. Vi fick tag i varandras händer och trevade oss fram till vår gata. Väl inne upptäckte vi att det bara var gatubelysningen som tagit stryk. Vi hade ström inne i huset. Men vi hade också något som vi inte tyckte var så roligt: Regnvatten inne!
                        
Jag låg och tänkte på Farbror Melker och Tjorven medans jag lyssnade på dropparna som hamnade i hink och balja och på trasorna bredvid. Fotot taget dagen efter.


Det regnade lite från och till hela natten men man är ju gift med en händig man och han tog stegen och klättrade upp på vinden när det blivit dagsljus, för att rätta till några pannor som glidit isär och vips så var det tätt igen och hinkar mm kunde städas bort. Det var inte första gången det läckte för det stod ett helt gäng byttor uppe på vinden ;D










Den mörka fläcken visar var en panna åkt ner vilket resulterade i vatten i blivande matsalen.

måndag 17 oktober 2011

En dag med avkopplande bad


Dag 4 - torsdag 6 oktober 2011
Till att börja med: Den röda bilen på bilden från dag 3 var vår hyrbil, en liten Fiat 500 som var i stort behov av låg växel och gasen i botten för att ta sig uppför backarna. Ingen favorit hos föraren som vill ha mer att ge och gillar att hänga med i det italienska körtempot.

Dagen började med att vi efter frukost packade ned badkläderna. Sen gav vi oss iväg till Vibo för att inhandla lite mer köksutrustning. Vi köpte även ett italienskt kontantkort till mobilen. Blir ju lite billigare än att ringa via Sverige när man ska deala med bilförsäljare etc ;D

Från Vibo tog vi vägen rakt västerut till en liten stad som heter Briatico. På vägen ner stannade vi till i en liten by och tog en drink. Det var varmt och det blev en öl för mig och maken hittade en ny dryck, Aperol, som han fick lite citronis i. Halvfrusen citronsaft alltså. Det stod en fiskbil på utsidan baren som sålde dagsfärsk fisk. Fast det var inte någon kyla i bilen, bara lite halvsmält is runt fisklådorna. Fiskarfrun sålde medan maken roade sig med att prata med bargästerna. Han tyckte väl han gjort sitt för dagen ;)

Här är Sven Gren, med sitt extraben....
Nästa stopp blev i en av Briaticos badvikar. Lars hittade lite drivved och spexade runt på stranden.

Vattnet var alldeles lagom varm, ca 24-25 grader. Och det är så salt.
När man gick ut på klipporna så såg man stora fiskar som jagade de små. Det kom två, tre stycken på en 40-50 cm som såg ut som ett mellanting mellan gädda och makrill fast färggrannare.

Till slut insåg vi att vi var tvungna att dra oss hemåt för att äta men stannade efter vägen vid stationen i Phargelia för ännu en liten drink och för att kolla upp tågtiderna ner till Reggio C. Vi hade bestämt oss för att ta tåget ner och hämta bilen och gjorde upp med bilförsäljaren att bli hämtad vid stationen. Det är service det!
Kvällen avslutades med en god middag med lite rödvin till. En liten avkoppling med boken innan ögonen började se suddigt och det var dags att släcka lampan och samla nya krafter inför nästkommande dag.
Det är lite spartanskt men vad behöver man mer än någonstans att sova och äta?

söndag 16 oktober 2011

Bilinspektion


Dag 3 - Onsdag 5 oktober 2011
Innan vi for ner hade maken, och stundom även jag, ägnat en fasligt massa timmar på kvällarna med att surfa och leta efter en passande bil. Mycket difflande hit och dit om vi skulle köpa en gammal eller en något nyare. Jag höll ju för en nyare men samtidigt vill vi ju betala så lite som möjligt. Det blev några samtal ner till Italien där Lars började samtalen med att tala om att han inte kunde italienska. Tror någon att man brydde sig? Nä de gick på i andra ändan av luren så man trodde de hade sådana där kastanjetter, som flamencodansarna har, i munnen. Det var väldigt underhållande att höra ;D

I vilket fall hade han till slut bestämt med en Antonia någonstans nere i Reggio Calabria att vi skulle komma i början av oktober för att titta på några bilar så vi gav oss iväg söderut. Vi trodde att bilfirman låg i Reggio Calabria, som är en stad med 250 000 inv. Men det visade sig att vi skulle ytterligare 3 mil lägre ner. Eller, längre ner kan man kanske inte säga, utan snarare utmed södra kustremsan och österut. Vi tittade på ett par Fiat Panda men jag tyckte de såg tråkiga ut och till slut blev det en liten Fiat 600. Lars prutade friskt. De ville ha 3800€ + 400 för ägarbytet (inte som här hemma där det inte kostar att byta ägare). De gick med på 4000 totalt men när vi skulle skriva kontrakt så slutade det på 3800. Bilen har bara gått 2200 mil. Den har inte ens gjort sin första service! Det finns ingen extra utrustning på den men den duger för oss och vi kan ha den i måååånga år. Vi bestämde att den skulle hämtas den 11 oktober, dagen efter vi ska till notarien och dagen innan vi ska åka hem.

Vi hade bestämt oss för att ta vägen över Aspromonte hem vilket vi gjorde, i alla fall en bit. För efter drygt en timmes färd var det avspärrat. Visserligen inte helt men vi tog en annan väg och det blev en extra timme att köra hem. Sen fick vi reda på att man kan åka en sådan avspärrad väg, fast på egen risk. Men det får bli en annan gång för det var väldigt vackert där uppe i bergen. Kurvigt som bara den och brant men vackert. Det finns ju några övergivna byar här också och dem är det tydligen riktigt äventyrligt att ta sig till. Det rekommenderas att man har fyrhjulsdrivet men vi är rätt äventyrliga av oss så det blir nog våran "Seicento" (600).
Innan vi stack iväg på morgonen hade vi fixat till så gasspisen fungerade fullt ut. Vi jagade efter en gasoltub i grannbyarna men till slut fann vi en i utkanten av Coccorino. Och där har de även en del elutrustning och annat smått och gott om man är i behov av något i sista minuten. Tänk att det i en by där det bara bor 650 invånare finns både möbelaffär, "elaffär", bar, trattoria, apotek, bilverkstad och en supermercado, alltså servicebutik! Och det finns säkert mer som vi inte har upptäckt än. 
Vi tog vägen om Elmar för att lämna av en sak och hos hans granne pressade man druvor. Mor och son stod inne i en liten lokal och jobbade så svetten lackade. Men de hade tid för oss och jag smakade på förra årets vin. Och det var mer som starkvin än matvin. Vi fick smaka på den alldeles nypressade druvsaften och den var söt, söt, söt. Jag förstår att det jäser och blir vin när saften är så söt.

lördag 15 oktober 2011

Städdag i Casa C.


Dag 2 - tisdag 4 oktober 2011
Städdag - vi skurade och fejade hela dagen. Nu känns det lite bättre det mesta av byggdammet är väck.

 Kyl, spis och tvättmaskin anlände ifrån Euronic med en pickup och lyftes upp till plan 2 av transportörerna. Det kändes skönt att veta att vi kunde handla hem lite matvaror, även de som kräver kyla. Nu kan vi laga mat själva.
Kylen var stor och har fått sin plats i blivande matsalen.
Skåpet bredvid har jag skurat och är bara en tillfällig
förvaring i väntan på ett vitrinskåp eller något.
En fin gasspis har jag fått att laga mat på. Den enda pryl i köket som ska vara kvar efter renoveringen.
Å så en toppmatat tvättmaskin ;D
Vi har en annan matklocka än de har här nere i södern. Vi är vana att äta en rejäl frukost, lunch vid 12-13 och lättare kvällsmat runt 18-19. Här nere öppnar restaurangerna inte förrän 19.30. Dagtid finns det trattorior som har färdiga pizzor, smörgåsar, å pasta förstås. Inte riktigt någon varierad "dagens" alltså. Men vi lär oss väl att anamma sederna framgent.

Vi har kanonväder ca 24-26 grader och vindstilla. Vi bara stortrivs, alla våra grannar snackar med oss och vi förklarar att vi är skitdåliga på italienska, men det struntar dom i och fortsätter att berätta om allt möjligt. Vi begriper ett ord där och här men förstår inte ett dugg. Urtrevliga i vilket fall. Och alla välkomnar en och så blir det en flaska vin till till samlingen :D


Lars vill ju ha en hund när han går i pension fast nu har han redan fått en fyrbent kompis här nere. En liten pigg krabat som springer runt överallt och kommer när han ser att man är ute. Han ger sig inte förrän han har blivit kelad med en stund, slutar man så nafsar han en i hälarna. Bravo eller något sånt heter han.

Grannfrun Maria-Antoinetta, den gamla damen som tyvärr hunnit bli änka sedan vi har här i våras ropade in mig och överlämnade ett fat med Kaki. Stora, mogna och saftiga. Sharon, som vi kan köpa här hemma, är en förädlad sort. Fast den äkta är mycket saftigare. Maria-Antonietta sa att man blir vacker när man äter dem. Fast man ska bara äta en om dagen. De innehåller mycket garvsyra. Vi delar dem i bitar och äter dem med skivad banan, flingor och mjölk till frukost.

Lev väl. Snart kommer det ett nytt inlägg.

fredag 14 oktober 2011

Casa Catuscelli, del 1


Måndag 3 oktober 2011
Vaknade till en solig och varm dag. Inga tjocka tröjor här inte. Inspekterade jobbet som blivit utfört innan vi återvände från kalla Svedala. Nymålat i entrén och trappan upp till "secondo piano". Mer eldragning än vi hade gjort upp om men det var en positiv upplevelse.
Entrédörren. Golvet ger ett så varmt intryck när man öppnar dörren och kommer in.
Rummet innanför entrén ska längre fram bli ett sovrum. I valvet där det lyser ska vi ha en tunna och vinställ. 

En ny varmvattenberedare är installerad och nya slangar till toa, handfat och dusch men det hjälpte föga. Morgonduschen skedde i dropp. Men det löste rörmokaren som vi fick hjälp med att ringa efter. Han kom på utsatt tid och satte in ett vattenfilter, bytte ut lite delar här och där och vips så hade vi vatten med det tryck som man kan förvänta sig, i alla fall vid den här årstiden när det inte är så stor belastning i alla hus ;). Vi har sett att många har en stor blå tank på taket eller i anslutning till huset. De har kopplat så att vattnet kommer via den tanken, alltså in i tanken och sen in i kranarna. Då vet man att man har bra tryck vilket är ett måste när man ska ha tvättmaskinen igång. Vi får fundera på det längre fram. Än så länge så klarar vi oss utan extratank.

Efter frukost mm så iväg till Notarius Publicus i Vibo Valentia tillsammans med Elmar och Giovanni "geometra". En geometra är ungefär detsamma som en bygginspektör hos oss. Hos notarien blev det lite diskussioner angående kontraktet på husaffären. Vi fick insistera på att kontraktet inte behövde översättas till engelska. Då hade vi antagligen fått vänta till längre fram i höst innan vi hade fått allt klart och dessutom hade det kostat oss runt 500-600 € och de pengarna kan man ju använda på bättre sätt. Därefter åkte vi tillbaka hem och gick till möbelaffären och beställde en garderob. Den kommer att levereras och monteras i huset om en månad. Bra service i vår lilla möbelbutik som har nästan allt som behövs till huset i möbelväg.

Kvällen avslutades hos Elmar som bjudit in oss och några till, både tyskar och italienare, till en barbecue. Han bjöd på potatissallad och olika sorters grillat kött och korv ute på sin takterass med en underbar solnedgång över Tyreniska havet.


Alla här är så underbart genuina och bjuder på sig själva. Antonino, en av de fyra bröderna och den som har jobbat med målning mm i vårt hus var också inbjuden till Elmar. Vi fick två flaskor vin av honom på kvällen. Dagen därpå kom han med olivolja, tomater och melon. 


Solnedgång över Tyrenska havet, dock inte från Elmars takterass 
(då hade vi inte kameran med oss)

torsdag 13 oktober 2011

Att genomföra ett husköp i Italien, del 1

Hemma igen efter drygt 10 intensiva dagar i södra Italien. Denna berättelse kommer att delas upp i ett antal då det hände så mycket varje dag. Men det kan kanske vara en liten hjälp på vägen om nu någon annan känner för att köpa hus i södra Italien.

Vi bokade ett flyg mellan Göteborg -Stanstead - Lamezia. En viss väntan mellan flygen hade vi riktat in oss på. Det går direktflyg mellan Skavsta och Lamezia och det kommer vi att ta nästa gång även om vi måste köra 50 mil upp eller ta tåget. Men det är att föredra mot att sitta drygt 10 timmar på en flygplats och vänta. Men nu har vi prövat det och förkastat det.

Dag 1: Våra goda vänner i Lindome skulle härbärgera bilen och körde oss till ett dimmigt Säve. Väl där visade det sig att flyget till Alghero, Sardinien, blev inställt. Passagerarna fick boka om eller få sina pengar tillbaka. Planet hade landat på Landvetter och gick tomt därifrån. Vårt plan från London lyckades inte heller landa på Säve utan satte ner hjulen på Landvetter och nu blev det en orolig väntan: skulle även detta plan lyfta därifrån tomt? Det kostar skjortan för flygbolaget att stå på plattan på Landvetter. Och det tar tid att förflytta en hel hop människor dit upp. Bussar ska ju ordnas fram etc. Efter ca en halvtimme fick vi beskedet att vi skulle bussas upp till Landvetter. Stort jubel i  terminalen. 
Vi fick vänta ytterligare en halvtimme sen kom det två bussar och dessa lastades med både folk och baggage, plomberades och kördes a pronto upp till Landvetter där vi kom direkt ut till planet. Vi hade ju redan gått igenom säkerhetskontroll etc på Säve. Drygt två timmar försenade landade vi i London där flygplatsen var i stort sett nersläckt. Inga tomma platser att slå sig ner på då de redan var upptagna av folk som vräkte ut sig över tre-fyra bänkar. Men det är djungelns lag som gäller så vi fick vackert sätta oss på hårda plaststolar och försöka vila så gott vi kunde.
Så här glad är man när man måste sitta upp och sova/vila en natt.

Vi anlände till Italiens värmande sol runt 16 på söndagkväll och drog söderut till Vibo Valentia där vi inhandlade en kyl/frys, tvättmaskin, spis, köksutrustning, handdukar, sängkläder, städutrustning och lite till. Detta gjorde vi på drygt 3 timmar. Bra marcherat för ett par som måste försöka göra sig förstådda med knappa kunskaper i italienska. Italienarna talade ingen engelska förutom en ung kille som hade måttliga, jag säger måttliga, kunskaper i språket. 
Sen åkte vi ner till Coccorino där vi hämtade upp husnyckeln och begav oss till vårt eget blivandes hus. Två bäddsoffor som vi beställt vid förra besöket var levererade och vi låg tätt, tätt första natten i en av dem.
Elmar, vår tyske mäklare, och jag provsitter våra soffor i affären. Sofforna förvandlas med ett enkelt handgrepp till en säng.

onsdag 4 maj 2011

Tänka efter före


Nä, inte vi inte! Vi tog en tur ner till Kalabrien, längst ner i Italien så nära Sicilien man kan komma fast kvar på fastlandet, för att känna av miljön. Italien har vi besökt en 5-6 ggr sen vi först var där 1975. Och vi bara älskar det landet. Maken för att man kan köra bil som man vill där (nästan iaf) och jag för folket och klimatet och maten och maten och maten och människorna och maten, ja ni förstår ;)
I alla fall. Vi har varit i norr, i Toscana, på Sicilien men aldrig i södern. Och eftersom vi letar efter någonstans att övervintra på så tänkte vi pröva södra delen av landet.
I höstas var vi på utlandsmässan i Göteborg och fick lite information om Kalabrien bl.a. Vi fick då även kontakt med en kvinna som jobbar på ett företag som bygger och säljer där nere. De har visningsresor och betalar flyg och hotell. Men det känns för uppstyrt för oss. Man känner sig lite låst, kan kanske inte säga nej när de kommer med sina koncept. Så vi fixade egen resa och boende under 10 dagar runt påsk.



Vi hade fint väder i stort sett hela tiden. Klimatet är helt OK även vintertid. Runt 10-12 som kallast och runt 15-18 när solen är framme. Aldrig FROST, SNÖ, SKRAPA RUTOR etc.
Vi bestämde att ge Tina som vi pratade med på mässan en chans att visa oss vad de hade att erbjuda när vi ändå var nere och henne och Pablo i Parghelia och de fick under en dag visaa oss vad de hade att bjuda på. Det fanns inget av intresse för oss där, tyvärr.
En dag tog maken och jag en tur söderut och kom fram till ett ställe där vägen var avstängd. Där låg ett hotell som såg väldigt stängt ut. Lars blev väldigt intresserad. Hotellet hade en utsikt som inte var av denna världen! Men något mysko var det. Varför överger man ett hotell med en sån utsikt? Var det utdömt pga rasrisk? Hade ägaren dött? Ja, en massa frågor dök upp i huvudet på gubben och han ville ha svar på dem också, dessutom.
Sagt och gjort, vi frågade i byn som vi nyss kört igenom och fick reda på att det var något med rättsprocesser och svartbygge mm. Där rök det projektet.
Men samme man som talat om det ringde sen efter en bekant han hade i byn, en tysk man som förmedlade hus. Han kom och visade oss runt och till slut så kom vi fram till detta hus.
 


En liten byggnad på 170 kvm inkl garage. Två plan med stora rum. Lite målning mm invändigt, nytt kök bl.a men inte så mycket mer. Förutom de två rummen på bottenvåningen som behöver inredas helt och hållet. Vatten, el och toalett finns så vad kan man mer begära? Jo, havsutsikt naturligtvis men det har man från balkongen. Lite lite förstås men om man tar upp ett fönster i ett av rummen så ser man det här:
Det kan man leva med så vi slog till! Ja, du läste rätt. Om nu inte ägarna, fyra bröder, ångrar sig skriver vi det fullständiga kontraktet i början av oktober och sen är det VÅRT!
Varken Lars eller jag har haft någon klump i magen efteråt. Vi åkte till Kalbrien för att pejla omgivningen och var helt sålda när vi kom hem. Det känns så rätt.
Någon som vill hälsa på oss när vi fixat lite? ;D

Undrar nu hur många som är vill komma och hälsa på när vi har fixat lite? ;D

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...